BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Once Upon a Time in Hollywood
Los Angeles 1969 - nöjesbranschen håller på att förvandlas för gott. Tv-stjärnan Rick Dalton och hans stuntman Cliff Booth försöker göra comeback i ett Hollywood de inte längre känner igen.
| Originaltitel | Once Upon a Time... in Hollywood |
| Regissör | Quentin Tarantino |
| Manus | Quentin Tarantino |
| Genre | Drama, Komedi, 2010-tal |
| Skådespelare | Leonardo DiCaprio, Brad Pitt, Margot Robbie, Emile Hirsch, Margaret Qualley, Timothy Olyphant, Julia Butters, Austin Butler, Dakota Fanning, Bruce Dern, Mike Moh, Luke Perry, Damian Lewis, Al Pacino, Nicholas Hammond, Samantha Robinson, Rafal Zawierucha, Lorenza Izzo, Costa Ronin, Damon Herriman, Lena Dunham, Madisen Beaty, Mikey Madison, James Landry Hébert, Maya Hawke, Victoria Pedretti, Sydney Sweeney, Harley Quinn Smith, Dallas Jay Hunter, Kansas Bowling, Parker Love Bowling, Cassidy Hice, Ruby Rose Skotchdopole, Danielle Harris, Josephine Valentina Clark, Scoot McNairy, Clifton Collins Jr, Kurt Russell, Zoë Bell, Michael Madsen, Rebecca Gayheart, Dreama Walker, Spencer Garrett |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1526 |
| Filmnummer | 132632 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Omtitt sept 2024: behåller trean, men närmare bestämt är det en 3.5:a. Lyfter inte till samma nivå som QT's bästa men underhåller och har flera ögonblick/stunder/scener/insatser av hög klass. Steve McQueen's kommentar om sin chanslöshet är skitrolig, Pitt, Leo & Pacino är kanon, Bruce Lee-scenen rent guld, bra spänning på Spahn Ranch och "den där" slutscenen är fantastisk!
Filmen har väldigt lösa ramar vilket är befriande och det är också skönt att få åka med i baksidan hos karaktärerna i sin vardag då det saknas en dramatisk kurva. Lite som ett tv-spel, snudd på en femma.
Som ofta i en Tarantino-film finns här en del att glädjas åt: Fin känsla för bild, scenografi och musik, lekfullhet, en del fina dialogburna scener och, i alla fall, stundtals tryckt stämning. Det är också det som bär den här filmen, för storyn (även om den vilar mycket på Manson-morden i aug 1969) är, om än ok. relativt tunn.
Blanda ihop följande: massa bra skådisar, lite lammkött, en sunkig story - eller snarare ingen story, skriv under med QT, sälj dyrt. S.k. "Kult".
Scenen mot slutet är ju värt att vänta på. Den är brutal och helt underbar!
Fantastiska skådisar, men jag anser att filmen saknar handling/upptrappning. Därför blev den alldeles för långtråkig för mig.
Nu tillhör jag väl inte skaran av de största Tarantino-fansen. Därmed inte sagt att jag ogillar hans filmer heller. Denna blev lite för seg bara. För lång helt enkelt. Gillade slutet dock. Och skådisarna kan man inte heller klaga på. 5/10
Otroligt segdraget med story-building för min del, gillar annars dom långa scener som filmen bjuder på. Sharon Tate scenerna hade jag kunnat vara utan i denna film, jisses vad långsam filmen känns med dom. Men filmen har många otroligt fina scener och bra/häftiga karaktärer. Så det är ju helt klart en fyra, en svag fyra från mig.
Riktigt bra känsla större delen av filmen och jag gillar de långa tagningarna (homage till Leones spaghettiwestern?) men är inte alls ett fan av sista 20 minuterna som tyvärr drar ner betyget för min del. Synd annars på bästa Tarantino på väldigt länge.
Stjärnor och världar kolliderar när Quentin Tarantino serverar sitt mest omtänksamma och personliga verk hittills. Det här skulle kunna ha gått helt fel, men en Tarantino-film är alltid en händelse.
