Tre män och en kärlek

Jag döööör så gulligt. Rohmer är återigen en mästare över det banala. Tycker också kommentarsfältet ger vår hjälte onödigt mycket skit. Hon är ärlig mot sina vidriga kontrollerande snubbar att hon väntar på sitt tidigare liv (Hermione-parallellen är ju briljant). Älskar också hur usel bibliotekarien är i sina retoriska frågor om Shakespeare (för helvete man, det är upp till enskild uppsättning att avgöra ifall Hermione stått staty i alla år eller faktiskt återuppstått!! En till parallell till vår hjälte btw!!))… och hans usla Pascal-paralleller och hans allmänna uselhet. Frisören är ju också the worst med sin ytliga estetik. Jaja, denna når inte Rohmers topp men det är väldigt bra trots en svag start. Stabil fyra.

Ganska småtrevlig, men aldrig dunderengagerande. Huvudpersonen är ju väldigt okänslig och självupptagen, men många människor är ju sådana, så...

Tyvärr den sämsta hittills av de sex filmer jag avverkat av Rohmer. Felicies öde lyckades aldrig engagera mig och filmen pratas sönder utan att leda nån vart. Den hade nog blivit bättre om även Charles historia berättades parallellt, för det blev för tunt att basera nästan 2 h enbart på Felicies ambivalenta val mellan två, eller rättare sagt, tre män. Men fint slut/slutscener, där tände den rohmerska magin till.

En bagatell, men en söt sådan.

Innehåller två av Rohmers allra vackraste närbilder och fotot är även i övrigt av mycket hög klass. Förutom inledningen tycker jag att detta är regissören på sin absoluta topp och skådespelarinsatserna är också riktigt bra.

Väldigt svag trea här. Ofokuserad, pratig (på ett dåligt sätt) och allmänt sövande. Var slutet ironiskt? Jag tycker det tog ner hela tematiken av bedräglig självlögn.

Kan ju tilläggas att det finns en intressant tematisk koppling att göra till Ordet om man så vill. Återuppståndelsen är på ett helt annat plan här men jämförelsen är ändå lite kul.

Men den var hemskt mycket grip ju! Fantastisk i stil och innehåll, oförutsägbar och levande. Att säga att filmen innehåller en massa nakna bröst är ju dessutom ren lögn och en märklig beskrivning av filmens första lilla sentimentala montage som jag antar att kommentaren syftar till. Jag tror alltid att de nyare Rohmerfilmerna ska vara sämre än de tidigare men det finns det tydligen inget fog för om man ska döma av de två första årstiderna.

Det orimliga slutet sänker betyget till en svag fyra

Helt underbar!!!!!!!