BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Pianot
1800-talets mitt. Ada far tillsammans med sin dotter till Nya Zeeland för att gifta sig med landägaren Stewart. Med sig har hon ett piano vilket Stewart byter bort mot en bit mark med grannen Baines. Baines ber att Ada ska lära honom spela på pianot och en passionerad kärlekshistoria utvecklas mellan de båda.
| Originaltitel | The Piano |
| Regissör | Jane Campion |
| Manus | Jane Campion |
| Genre | Drama, Romantik, 90-tal |
| Skådespelare | Holly Hunter, Harvey Keitel, Sam Neill, Anna Paquin, Kerry Walker, Geneviève Lemon, Tungia Baker, Ian Mune, Peter Dennett, Te Whatanui Skipwith, Pete Smith (II), Bruce Allpress, Cliff Curtis |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 8305 |
| Filmnummer | 448 |
Recensioner
När man ser en film så känner man rätt så tidigt vilken karaktär som antingen är ond eller god och vilken karaktär man gillar mest. Inte i den här filmen, man kan tycka att Ada, som är huvud... Läs mer »
Kommentarer
Pianot är en märklig film där vi ges extremt lite information gällande bakgrund och karaktärernas motivationer. Det den däremot lyckas otroligt väl med är att skapa en mystisk, nästan magisk känsla rakt igenom hela filmen. Lite som att den befinner sig tidlöst i en annan värld. Och den bedriften i sig betyder mer än själva grundhandlingen.
Det här är Holly Hunters film från början till slut. En makalös prestation från hennes sida.
Funkar att se på...
En film om en tyst kvinna som blir sexuellt trakasserad av en man tills hon inser att hon gillar det. Vad är grejen med det liksom? Tyvärr inte så enastående som jag hade väntat mig, ändock bra.
Pianot fick tre Oscars utnämningar och åtta nomineringar -93. Visst är det vackert och sensuellt nästan poetiskt men jag tycker inte att det lever upp till den mängden utnämningar. Jag håller med om Anna Paquins utnämning som bästa kvinnliga biroll men sen får det nog räcka. Foto och regi får stor hjälp av den mysiga miljön filmen är inspelad i men regin är ibland direkt dålig. Exempel på sådana dåligheter finns i bl.a. båt scenerna
En bra och vacker film när man behöver varva ner efter en tuff vecka, då den går i lagom tempo med fantastisk musik. Filmen känns även lite Tysk då den här typen av klassisk musik är stort i just Tyskland och Österrike än idag! Dock känns det ganska 80 - tal och 90 - tal över produktionen och kuliss, vilket gör att den inte riktigt håller idag och det drar ner betyget, men en stark 3a är en självklarhet för den här klassikern.
Svårbedömd film. Det är mycket här som är väldigt bra och egentligen känns en fyra som ett mer givet betyg. Men jag kan inte riktigt komma över hur kärlekshistorian inleds och hur det påverkar mina tankar och känslor. Mycket välspelad film och fantastisk musiksättning. Stark trea men med en lite bitter bismak.
Välgjord och bildskön historia med relativt intressanta skildringar. Det perfekta och tillrättalagda berättandet med sina präktiga romantiserade kryddningar ger en känsla av saga, något som förtär verklighetskänslan. Synd tycker jag.
Wow
Under 1800-talets mitt så reser Ada till en ö tillhörande Nya Zeeland för att gifta sig. Ada har inte pratat sedan hon var väldigt ung och detta frustrera hennes nyblivna make mer och mer ju längre tiden går. Ada pratar genom sitt piano, som hennes make byter bort mot en bit land, mannen som köper pianot kommer närmre och närmre Ada då hon söker sig till pianot.
Poetiskt långsam film med ett otroligt fotot och en underbart skådespel. Själva historien är verkligen mycket mer simpel än vad jag förväntade mig, dock inte negativt. Filmen talar klarspråk, trots bristen på ord hos huvudrollsinnehavaren.
Man ryser till, flera gånger över filmens gång åt helheten. Det är otroligt vackert och filmen är väldigt tilltalande på många sätt och vis. Det vackra fotot uppblandat med det magnifika skådespelet är en vinnande kombo. Holly Hunter är verkligen otroligt bra! Likaså barnskådespelaren Anna Paquin och såklart Harvey Keitel!
Musiken som spelar en ledande roll i filmen är väldigt vacker. Pianot som vävs in i filmen överallt passar in perfekt och blir en mycket viktig faktor i sin helhet!
I slutändan så skulle jag gärna se att filmen slutade fem minuter tidigare (de som sett den förstår förmodligen när jag menar), själva slutet kändes tyvärr något pressat, om än mycket vackert. Jag gillade symboliken i det hela, men filmen hade växt ytterligare höjder för mig om det oväntade alternativet hade valts.
Det är en väldigt svår film att betygsätta, flera gånger under filmens gång har jag pendlat mellan sjuan och sexan, framåt slutet var sjuan självklar men att det uppenbara alternativet till slut valdes störde jag mig tyvärr mer än vad jag egentligen vill. Det blir en svag sjua just nu just för det magnifika skådespelet, det underbara fotot och hela stämningen i filmen.
Betyg: -7/10
