Moln på drift

Finnarna har verkligen en helt egen syn på vad som kan klassas som komedi. Det här är bra tragiskt på många sätt och vis men den torra underfundiga humorn ploppar ändå upp ibland och ofta handlar det om alkohol eller stoiska känslouttryck. Det är grå och dassig vardagsrealism blandat med en skopa depression och scenerna när nån sjunger verkar aldrig ta slut. Jag är fascinerad och jag kan se att mycket arbete har gått in i hur Kaurismäki lägger upp sina scener, men i jämförelse med Mannen utan Minne kan jag inte tänka mig att jag kommer att komma ihåg den här speciellt länge. Jag får nog avrunda nedåt och stanna på en stark 2a.

Bresson-influenserna hänger bokstavligt talat på väggen här men det når inte den franska gubbjävelns höjder. Blott min andra Kaurismäki och även om denna var väldigt bra så blir det liksom i Mannen utan minne nån sträng av magisk realism som jag inte riktigt tål. Bresson låter anden fylla tomheten i rummet medan vår finske överman trycker in någonting nästan absurdistiskt i lite för många scener. Komiken och dramat blir som resultat fenomenalt men det finns inte den där totala hänförelsen. Vill se fler dock. Stabil fyra.

Min sjätte Kaurismäki-film och den sämsta, kretsade nästan enbart kring arbete vilket blev lite enformigt och långtråkigt. Hade kanske tyckt att den var helt okej om jag inte redan hade sett en massa Kaurismäkifilmer med liknande stil fast mycket bättre, nu var det som att den tillförde alldeles för lite. Svag tvåa eller stark etta säger jag. Flickan från tändsticksfabriken samt Mannen utan minne är mina Kaurismäki-favoriter hittills, får se om jag kollar några till eller om det börjar bli dags att nöja sig

Denna var betydligt mer lättsedd och sympatisk än I hired a contract killer som jag såg häromdan. Några roliga sekvenser och ett bra musiknummer. Svag trea.

Alla härliga Kaurismäki-ingredienser finns med. Dock fängslas jag inte lika mycket av huvudkaraktärerna i denna film som i några av hans andra mästerverk.

Lite svårsmält är den allt, men jag var kanske inte i rätt läge för en Kaurismäki. Den är fin ändå. Tragik och värme på samma gång. Stabil trea tills vidare.

Kaurismäki i högform! Första halvan, eller kanske första tredjedelen är lite trögstartad, men inte dålig, men sedan drar det igång, och det blir sådär Kaurismäki-melankoliskt men ändå trivsamt. Minimalistiskt skådespel, men som ändå säger allt som behövs. Inga översvallande känslor, trots alla motgångar. Man får bara treat vidare. Sista halvan är nära/uppe och nosar på en femma, men sammantaget så blir det en fyra, Men det är fint. Och bra. Och ja.

[rek. 4] Kaurismäki i toppform! En film som ursprungligen var avsedd att vara en direkt uppföljare till SKUGGOR I PARADISET. Filmen är verkligen suverän och alla "kaurismäkiska" element är på plats. Gillar den verkligen, snudd på mästerverk!! Mycket, mycket bra!!! 4+

En av Kaurismäkis bättre filmer, helt klart.

Nu har jag ändå sett ett betydande gäng Kaurismäki-filmer, och måste säga att den här varit höjdpunkten hittills. Detta ömsinta och fina drama slog an rätt strängar, från förtjusande färgkoordination till tragiken och komiken. Så fina karaktärer, så sorgliga scener, så himla väl genomtänkt och utfört i sin lågmälda realism.