BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Killers of the Flower Moon
I början av 1900-talet gör oljan medlemmarna av Osage Nation till några av de rikaste i världen. Urspungsamerikanernas plötsliga förmögenhet lockade omedelbart till sig vita inkräktare, som manipulerade, utpressade och stal så mycket Osagepengar de kunde innan de tog till mord. "Killers of the Flower Moon" är baserad på en sann berättelse och kretsar kring den osannolika romansen mellan Ernest Burkhart och Mollie Kyle.
| Originaltitel | Killers of the Flower Moon |
| Regissör | Martin Scorsese |
| Manus | Martin Scorsese, Eric Roth |
| Genre | Drama, Kriminalare, Western, 2020-talet |
| Skådespelare | Leonardo DiCaprio, Lily Gladstone, Robert De Niro, Jesse Plemons, Tantoo Cardinal, John Lithgow, Brendan Fraser, Cara Jade Myers, Janae Collins, Jillian Dion, William Belleau, Jason Isbell, Scott Shepherd, Louis Cancelmi, Sturgill Simpson, Tatanka Means, Pat Healy, Michael Abbott Jr, Eric Parkinson, Barry Corbin, Samuel French, Yancey Red Corn, Gary Basaraba, Nick W Nicholson, Pete Yorn, Larry Sellers, Jack White |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 263 |
| Filmnummer | 146027 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Ännu ett mästerverk av Scorsese och ännu en briljant insats av DiCaprio och DeNiro. Och Lily Gladstone är magnifik med små medel.
Killers of the Flower Moon är en tung story, med stabila prestationer ifrån skådespelarna. Men speltiden är på tok för lång och man kan inte låta bli att undra kring hur Martin Scorsese tänkt kring detta. Jag har svårt att se fördelen med den långa speltiden när eftertexterna börjar rulla.
Otroligt fin film att se, kostymerna, miljöerna och tempot. Di Caprio gör en fin prestation här igen, otroligt han inte är nominerad, men det ska kvoteras in i Hollywood. Han är min favorit so far av de manliga iaf. Kan undra samma om Gladstones prestation, hon är favorit till Oscarn, men är också kvotering, rör knappt en min i hela filmen, likgiltig i alla scener. Men fint att ge Oscars till någon med indianblod såklart. Aja, men filmen är bra, se den, baserad på en verklig händelse, så ni lär er något samtidigt. Kanske får ta en paus i mitten av filmen för den är 3h lång.
Ger förståelse för tröga skurkars plikt
Martin Scorsese är tillbaka och tacklar denna gången Osage Morden. En tragisk och obehaglig händelse där ursprungsamerikaner systematiskt avrättades för ekonomisk vinning.
Filmen innehåller en del starka skådespelarinsatser, men den som lyser starkast är tveklöst Robert De Niro som den skrupelfria och kalkylerande William Hale. I slutändan blir filmen dessvärre poänglöst lång, åtminstone med tanke på handlingen som avverkas och att den saknar en konstnärlig anledning för det. Dessutom fick inte allt plats, så filmen avslutas lite märkligt med högläsning från wikipedia där Martin Scorsese till och med gör en cameo.
Vidriga människor i alldeles för lång film som inte kan räddas av gediget skådespel.
Scorsese kan skapa ett tempo som sällan tråkar ut och produktionen är proffsig men berättelsen engagerar inte på djupet då det är svårt att känna sympati för någon. Alla vita är antingen svin eller korkade medan ursprungsbefolkningen skildras som ytliga, enbart med intresse för det materialistiska som den vite mannen tillhandahåller.
Hygglig, men med tanke på speltid, regissör, skådisar, Oscars-buzz, mm så är den något av ett antiklimax. Tekniskt, kostymärt (ett ord?), scenografiskt, fotografiskt (osv) proffsigt men en elak tunga skulle kunna sammanfatta den med att indianer mördas i 3h och sedan knyts det ihop. Och den tungan skulle inte ha HELT fel. Spänning finns knappt. Roger Ebert skriver i sin recension av Elem Klimov's 'Gå och se': "Is it true that audiences demand some kind of release or catharsis? That we cannot accept a film that leaves us with no hope?" och de orden är lätta att relatera till här. Allt går åt helvete, inget positivt sker. Då kan det vara hur proffsigt gjort som helst, det blir för mycket uppgivenhet ingjutet i tittaren. Givetvis uppskattas dock både Birth of a Nation-postern på väggen i början och "Den Där Saken" i det absoluta slutet. Om några ska vinna Oscars för denna är det kostymören, scenografen och De Niro. Gladstone är bra, men insatsens förträfflighet har överdrivits av woke-skäl.
Trots den oerhörda längden är vissa scener alldeles för korta och dåligt utmejslade, vissa är bara helt obegripligt instuckna. En massa kronologiska hopp också, och blandat med en del berättarröst, som väl ska skapa dramatik men mest känns amatörmässig. De Niro är riktigt bra medan DiCaprio känns svårt malplacerad med sin brytning och illa spelade dumhet (som består av att dra ner mungiporna och skjuta fram hakan). Det finns en intressant film här inuti men längden, otydligheten, kass klippning och en viss svulstighet i form av en massa onödiga scener -- som bara tjänar till att visa upp filmiskt hantverk -- sänker den. Sista timmen är dessutom bara av rent historiskt dokumentärt intresse och kunde ha klarats av med en voiceover.
Snygg, välspelad och trots längden aldrig tråkig MEN, det blir aldrig jättespännande och av nån anledning blir jag inte så känslomässigt engagerad trots ämnet
