BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Judex – mannen i svart
Den rike mannen Favreau, en man med flera fiender, hotas av en maskerad person som kallar sig Judex. Säregen scenografi och suggestiv maskeradbal i svartvit hyllning till Feuillades stumfilmsäventyr.
| Originaltitel | Judex |
| Regissör | Georges Franju |
| Manus | Jacques Champreux, Francis Lacassin |
| Genre | Mysterium, 60-tal, Thriller |
| Skådespelare | Channing Pollock, Francine Bergé, Edith Scob, Sylva Koscina, René Génin, Luigi Cortese, Michel Vitold, Jacques Joaunneau, André Méliès |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 136 |
| Filmnummer | 19018 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Njae. Jag gillar ju Feuillade, men i det här formatet går det inte hem. Inte spännande för fem öre, vilket även Pleins feux sur l'assassin led av. Stämningsfull musik, snygga miljöer och några snygga scener, men ändå förvånansvärt platt och tomt.
Inte alls lika intressant och bra som "De bestialiska" men den har sina moment. Maskeradscenen är fantastisk.
Allra bäst i början men fusionen av stilistiskt allvar och lekfull följteongshandling i Feuillade-stil är hellyckad. Riktigt snygg och sparsmakad hantering av helt orimligt material vilket bara känns befriande på nåt vis.
Scenen med maskeraden är magnifik förresten, nästan värd en fyra bara för den.
Underhållande, snyggt foto och charmig historia. Hade nog uppskattat den än mer om jag på förhand sett några av Feuillades Fantomas-filmer.
Snyggt och spännande.
Här finns helt klart en del positivt, som fotot, Maurice Jarres huvudmelodi, maskeradbalen samt något till. Men mystiken från inledningen försvinner allt mer och det blir till slut inte särskilt spännande eller intressant. Svag trea.
Ett par snygga scener med tydlig påverkan från surrealismen (maskeradbalen är t ex tydligt inspirerad av Max Ernst fågelhövdade gestalter), men inte alls på samma höga nivå som Les yeux sans visage.
Det här är ju en smakfråga, men det är något oerhört glädjande med hur rak och precis nödvändigt förtäljande varje scen är. Inga krusiduller. Berätta det som ska berättas, och sen åker bilen ur bild, ungefär. Påminner en smula om Bresson, fast den här filmen har en dunkelhet av betydligt mer mytisk och svävande karaktär.
Rik film som obesvärat rör sig över genregränser.
