Beau travail

Den franska filmen Beau Travail är en långsam och meditativ upplevelse vars berättelse helt bygger på subtext. Vi får följa militärofficeraren Galoup (Denis Lavant) i den franska främlingslegionen som reflekterar tillbaka på sin tid i Djibouti. Där utspelades ett triangeldrama mellan hans befälhavare och en ny ung legionär som Galoup av någon anledning har ett horn i sidan till. Orsaken till detta är hållen i dunkel och det finns enbart antydningar till vad detta förakt kan bero på. Filmen påminner en del om Power of the Dog i sin behandling av manlighet men väljer ett mer subtilt stilgrepp. Regissören Claire Dennis har gjort en film som är både poetisk, vacker och tänkvärd. Det vackra kontrasteras emellertid med ganska mörka vändningar i historien.

Djibouti, legionärer, hetta, långsamt, poetiskt och en smula homoerotiskt. Helt ok.

Ja, rätt enformig, men det där slutet alltså! De fem minuterna räckte för att filmen ska ha legat kvar i mitt huvud i en vecka nu, och jag vill nästan se om hela filmen igen.

Nja, jag vet inte. Det här känns väldigt överskattat. Inte dåligt men långsamt och enformigt.

Say, Billy Budd So you think you should?

Rätt stämningsfullt, men man hajade lite känslan efter första halvtimmen. Framåt slutet blev det långdraget eftersom jag helt enkelt inte brydde mig särskilt mycket. Tyckte faktiskt inte fotot var så enastående som många andra säger heller, kändes lite hårt och digitalt snarare än det mjuka och organiska som jag föredrar. Men visst är det rätt stiligt gjort. Velar satan mellan en trea och en tvåa. Jag är snäll idag.

Spännande musiksättning och fina bilder.

Slutscenen!!!

Även om filmer som förhåller sig till det visuella snarare än till dialog inte är min absoluta favorit så uppskattar jag värdet i denna. Mycket symbolism och vackra tagningar med fantastiskt kameraarbete. Mycket små antydningar med filmen berättar inte utan låter tittaren dra sina egna slutsatser, vilket jag uppskattar.

Sista scenen är underbar. I övrigt är fotot superbt och det är fint att man låter det visuella tala framför dess karaktärer, stött på en berättarröst så. Funderar dock på om inte detta grepp lämpat sig bättre på kortfilmsformatet, ca halva speltiden kanske. Då hade det nog varit smått magiskt.