BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Beau travail
När Galoup försöker anpassa sig till ett civilt liv tänker han på sitt förflutna i den franska främlingslegionen. Speciellt tänker han på den händelse som ledde till hans förödmjukande avsked. När Galoup var i tjänst i Djibouti i Afrika var han utbildningsansvarig för en grupp unga legionärer. Allt gick bra tills en ny rekryt, Sentain, anlände. Sentain var en modig och rättvis man och vann snabbt stor respekt bland sina kamrater, och även av sin överordnade, Forestier, som Galoup högaktade. Avundsjukan plågade Galoup som försökte misskreditera Sentain.
Löst baserad på romanen Billy Budd av Herman Melville från år 1924.
| Originaltitel | Beau travail |
| Alternativ titel | Good Work |
| Regissör | Claire Denis |
| Manus | Claire Denis, Jean-Pol Fargeau |
| Genre | Drama, Krig |
| Skådespelare | Denis Lavant, Michel Subor, Grégoire Colin, Richard Courcet, Nicolas Duvauchelle, Adiatou Massudi, Mickael Ravovski, Dan Herzberg, Giuseppe Molino, Gianfranco Poddighe, Marc Veh, Thong Duy Nguyen, Jean-Yves Vivet, Bernardo Montet |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 404 |
| Filmnummer | 11408 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Den franska filmen Beau Travail är en långsam och meditativ upplevelse vars berättelse helt bygger på subtext. Vi får följa militärofficeraren Galoup (Denis Lavant) i den franska främlingslegionen som reflekterar tillbaka på sin tid i Djibouti. Där utspelades ett triangeldrama mellan hans befälhavare och en ny ung legionär som Galoup av någon anledning har ett horn i sidan till. Orsaken till detta är hållen i dunkel och det finns enbart antydningar till vad detta förakt kan bero på. Filmen påminner en del om Power of the Dog i sin behandling av manlighet men väljer ett mer subtilt stilgrepp. Regissören Claire Dennis har gjort en film som är både poetisk, vacker och tänkvärd. Det vackra kontrasteras emellertid med ganska mörka vändningar i historien.
Djibouti, legionärer, hetta, långsamt, poetiskt och en smula homoerotiskt. Helt ok.
Ja, rätt enformig, men det där slutet alltså! De fem minuterna räckte för att filmen ska ha legat kvar i mitt huvud i en vecka nu, och jag vill nästan se om hela filmen igen.
Nja, jag vet inte. Det här känns väldigt överskattat. Inte dåligt men långsamt och enformigt.
Say, Billy Budd So you think you should?
Rätt stämningsfullt, men man hajade lite känslan efter första halvtimmen. Framåt slutet blev det långdraget eftersom jag helt enkelt inte brydde mig särskilt mycket. Tyckte faktiskt inte fotot var så enastående som många andra säger heller, kändes lite hårt och digitalt snarare än det mjuka och organiska som jag föredrar. Men visst är det rätt stiligt gjort. Velar satan mellan en trea och en tvåa. Jag är snäll idag.
Spännande musiksättning och fina bilder.
Slutscenen!!!
Även om filmer som förhåller sig till det visuella snarare än till dialog inte är min absoluta favorit så uppskattar jag värdet i denna. Mycket symbolism och vackra tagningar med fantastiskt kameraarbete. Mycket små antydningar med filmen berättar inte utan låter tittaren dra sina egna slutsatser, vilket jag uppskattar.
Sista scenen är underbar. I övrigt är fotot superbt och det är fint att man låter det visuella tala framför dess karaktärer, stött på en berättarröst så. Funderar dock på om inte detta grepp lämpat sig bättre på kortfilmsformatet, ca halva speltiden kanske. Då hade det nog varit smått magiskt.
