BETYG
2.6
av 5
2.6
av 5
High Life
Några brottslingar får uppdraget att hitta en alternativ energikälla nära ett svart hål i rymden.
Originaltitel | High Life |
Regissör | Claire Denis |
Manus | Claire Denis, Jean-Pol Fargeau, Geoff Cox |
Genre | Drama, Äventyr, Skräck, Science Fiction, Mysterium, 2010-tal |
Skådespelare | Robert Pattinson, Juliette Binoche, André Benjamin, Mia Goth, Agata Buzek, Lars Eidinger, Claire Tran, Ewan Mitchell, Gloria Obianyo, Scarlett Lindsey, Jessie Ross, Victor Banerjee, Juliette Picollot, Mikolaj Gruss |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 241 |
Filmnummer | 131360 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Vi får följa med på en rymdresa som tar oss till (eller var det in i) ett svart hål nånstans bortom vårt solsystem. Färden går i en rymdstation som mest ser ut som en container med tre lampor på ena kortsidan och en stor målad sjua på sidan. Ombord är ett gäng grovt kriminella och en skogstokig kvinna som har ett labb ombord där hon utför fertilitetsexperiment med och på containers passagerare. Jag tror att hon också experimenterar lite med sig själv när andan faller på.
Trots detta så är det en ointressant och tråkig film som missar katastrofalt i miljö och detaljbeskrivningar. Poängen ges till skådespelarna som ändå gör det bästa möjliga med sina illa skrivna karaktärer.
Underbar och färgstark estetik. Många filmmakare verkar använda färgtoner till synes planlöst bara för att få filmen att sticka ut och väcka uppmärksamhet, men här känner jag att det är genomtänkt. Det inger en mysig men isolerad och tickande känsla som passar ihop med miljöerna och händelserna. Den är definitivt udda och oförutsägbar. Jag ser minst ett tiotal filmer på SVT Play varje månad och den här liknar varken sig någon jag har sett där eller någon annan sci-fi jag har sett. Intressant är att det finns en kvinnlig infallsvinkel, då det annars är väldigt mansdominerat och -fokuserat i genren. Det finns också en institutionell känsla och sexuell laddning som lämpar sig bra här. Samtidigt är den inte så långsam och händelsefattig som rymdfilmer kan vara, utan överraskande och även rå emellanåt. Kombinationen väcker tankar och gör att den fängslar även om det finns tydliga dramaturgiska brister.
Så pretto. Så meningslös. Claire Denis inbillar sig att hon är Stanley Kubrick.
Riktigt seg, men inte helt ointressant.
Man får känslan av att Denis med flit velat göra något som ska se ut som en lågbudgetfilm av en filmskoleelev som snöat in för mycket på Tarkovskijs
”anti-science fiction”, Cronenbergs kropps- och reproduktionsfixering och sitt eget förmodade geni. Ändå har den något. Kanske just det. En konsekvens som jag ändå på något sätt imponeras och berörs av.
En typisk SVT2-film. Det vill säga ointressant och obegriplig pretentiös smörja.
Intressant genrebyte för Denis, vibbar av Moon, Aniara och Solaris. Inte starkaste i genren, men känns som att den kan växa med tiden. Trea tills vidare.
Det finns något skrämmande o klaustrofobiskt över denna typ av rymdfilm, men samtidigt något som kittlar och fascinerar. Här blir tyngdpunkten något åt det filosofiska hållet och jag är ganska nöjd med det som presenteras. Betyget blir en stark 3;a, dvs 3+
Känns väl som definitionen av pretto-sci-fi det här. Det behöver förstås inte vara fel med lite intellektuella ambitioner, och upplägget är verkligen intressant, men tyvärr försvinner allt bara ut i en sörja av halvfärdiga idéer. Totalt värdelöst ska jag förvisso inte påstå att det är, enskilda sekvenser är bra, och jag hade länge lite hopp om att de skulle kunna ta det här någonstans. Men så kul skulle vi alltså inte ha det
Nä, det här funkar inte alls för mig. Mest tråkig.