RecensionFury
I \"Fury\" tas vi tillbaka till andra världskrigets sista plågsamma år. Tusentals har redan gett sitt liv till kriget och fler kommer att dö innan det är över. Nu återstår det att se vilka som tar sig levande ur mardrömmen.
Året är 1945 och andra världskriget lider mot sitt slut. Och lider, det gör verkligen samtliga involverade. Tyskland, med Hitler i spetsen, är på gränsen till ett enormt nederlag och tar till desperata metoder. Utanför Berlin strider USAs trupper, och i \"Fury\" får vi följa en pluton, eller åtminstone det som återstår av plutonen. Översergeanten Don \"Wardaddy\" Collier (Brad Pitt) leder den kvarlevande gruppen som består av ynka fyra personer och den unge nykomlingen Norman (Logan Lerman). Tillsammans ger de sig ut för att möta fienden en sista gång.
Det har gjorts otaligt många krigsfilmer genom åren, kanske framför allt om andra världskriget. Förvisso finns det många händelser att dokumentera från de sex långa år som kriget pågick, men vi kan nog alla vara överens om att vissa filmer varit mindre minnesvärda än andra. Frågan som jag ställde mig innan filmen startade var givetvis om \"Fury\" kunde bidra med något annat än det som redan gjorts. Och redan i förtexterna slås jag av det som känns annorlunda och nytt. Vi får inte följa karaktärerna från början till slut, utan här träder vi in i krigets slutskede. Det är mörkt, kallt och det finns en dyster hopplöshet i luften redan i filmens första scen. Karaktärerna är trötta, slitna och förbannade. Alla har vid det här laget förlorat någon nära och än är det inte över. Ett stort täcke av meningslöshet ligger och vilar över filmen. Vad kämpar man för egentligen? Varför pågår detta fruktansvärda krig fortfarande? Varför måste folk fortsätta lida?
För att förstärka denna dystopiska stämning bjuds vi på riktigt hemska krigsscenerna som samtliga känns väldigt realistiska. Det nästan skakar i biosalongen så fort en bomb släpps från skyn och stolen vibrerar när granaterna ivrigt kastas iväg mot fienden. Detta ger både en häftig känsla, men även ett starkt obehag. Blodet sprutar åt alla håll och kanter och kroppsdelar separeras. David Ayer har verkligen lyckats fånga dessa scener med bravur, likväl relationerna mellan de fem karaktärerna som filmen cirkulerar kring. Brad Pitt levererar i rollen som Don, den komplexa ledaren som uppenbarligen blivit härdad av det helvete som kriget är. Även Logan Lerman lyckas väl med att gestalta sin karaktär, den sköra Norman som kommer till krigsfältet helt oförberedd på det hemska som möter honom. Men starkast intryck gör Shia LaBeouf i sin roll som Boyd \"Bible\" Swan, den kristne artilleristen. En fantastisk prestation som verkligen berör och fastnar hos en.
För att sammanfatta kan man återigen ställa sig frågan om \"Fury\" lyckas sticka ut i mängden? Svaret är nja. Inte riktigt. Trots de realistiska krigsscenerna, det felfria skådespeleriet och den intressanta skildringen av krigets slut når det aldrig de högsta höjderna. Vissa scener känns onödiga och i slutändan krävs det fler scener utanför krigsfältets dånande artilleri för att det verkligen ska bli något utöver det vanliga. Det finns bättre filmer som skildrar kriget, men \"Fury\" ska trots detta inte underskattas. Om man är ett fan av krigsfilmer och känner sig mätt på det existerande utbudet så är \"Fury\" definitivt värd att ge en chans.
Elina Hansi
