BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Sweetie
En berättelse om två systrar och deras föräldrar. Deras kamp för sammanhållning grumlas av händelser i det förflutna.
Originaltitel | Sweetie |
Regissör | Jane Campion |
Manus | Jane Campion, Gerard Lee |
Genre | Drama, 80-tal |
Skådespelare | Geneviève Lemon, Karen Colston, Tom Lycos, Jon Darling, Dorothy Barry, Michael Lake, Andre Pataczek, Jean Hadgraft |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 155 |
Filmnummer | 11643 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Tekniskt är den bra, men den är osammanhängande och rörigt berättad.
Sweetie är en film som lyckas vara både subtil och in-your-face på samma gång. Hemligheten för mig ligger i karaktärerna där Kay och Sweetie är varandras motpoler. Kay har uppenbarligen blivit försummad p.g.a. hennes yngre systers funktionsnedsättning, som istället fått beröm och uppmuntran oavsett vad hon gjort. Dynamiken är intressant och de mindre detaljerna t.ex. indikationen på incest ger filmen ännu mer djup.
Inte särskilt engagerande historia som inte mer än fläckvis är så charmig som den försöker vara.
Bland det absolut värsta skit jag genomlidit i filmväg. Jane Campion plågar både sina karaktärer OCH publiken i ett outhärdligt drama/svart komedi om en minst sagt dysfunktionell familj, som ser ut som ett pretentiöst examensprojekt från en filmskola... och känns som en hoprafsad, härsken blandning av David Lynch och John Waters.
Saker sker helt random (och antingen smärtsamt långsamt eller högljutt skrikigt), oengagerat och osammanhängande i ett litet smutsigt universum befolkat av motbjudande galningar eller nollställda mesar som man bara hoppas ska försvinna så fort som möjligt. Det finns inga nyanser, ingen karaktärsutveckling, ingen komik - nä, ingenting förutom fläckvis snyggt foto, men det mesta är ändå filmat så det kastas långa skuggor över scenerna.
Att denna regissör skulle göra mästerverket "Pianot" 4 år senare framstår som ett komplett mysterium. Ett av de säkraste bottenbetyg jag delat ut.
Härligt stel i både estetik och uttryck. Snyggt filmad och medveten in i minsta detalj. Manusmässigt tyckte jag mig känna en känga emot tvåsamheten och kärleksrelationer så som vi varit vana att se dem, tjoho för det. Tyckte det påminde mycket om kylan i Akermans film Annas möten. Vidare var det många charmiga små scener och replikskiften som fick mig att skratta smått spontant. Beundransvärt.
Många lösa trådar gör att det blir rätt så träligt. Dessutom är Kay en så vansinnigt okarismatisk karaktär. (6/15)
Nu var det ju inte alls en debutfilm men jag håller fast vid att det känns som en sån. Lite tokig, lite tafflig fast ändå med ett seriöst uppsåt.
Märks att det är en debutfilm men visst är den sevärd även om den är ojämn. Stämningen är lite Egoyansk ibland.
bisarr, obegriplig och totalt ointressant kalkon
Svåra karaktärer, man vet inte riktigt vart man ska lägga sin sympati, eller om man ens ska sympatisera med någon. Ändå en gripande story, svåra men intressanta frågor som hanteras med lagom mycket distans för att man inte ska bli alltför obekväm.