Spelaren

Filmens grundhistoria är lockande och hade blivit en fullträff om den gjorts mer i stil med "Barton Fink", och mindre "Entourage". Nu blir det tyvärr lite väl spretigt och hetsigt när det hade kunnat vara så lätt att få till den där LA-mystiken.

Förmätet av Robert Altman. Vi rör oss i filmbranschen bland studios och pitchar och springer på Hollywood-kändisar som spelar sig själva. En rörig historia med otydliga ramar som blandar drama, thriller och satir. Rör sig i samma vatten som Långt farväl. Resultatet blir en produkt för klubben av inbördes beundran. Konstig dialog och märkliga händelser. Försöker vara cool och speciell. Flashar med detaljer som man ska gå igång på men alltsammans blir bara tröttsamt. Känns som att arbeta på en reklambyrå. Osympatisk yta. Självupptagenhet som ledstjärna. Hela filmen står och stampar i två timmar. Vissa tycker det är ball. Inte jag.

All stars, no talent.

Underbart meta i stil med Adaptation. med Nicolas Cage i huvudrollen. Är svag för filmer om film och denna är otrolig i det avseendet, med hyllningar till långa tagningar (introscenen är fenomenal) och fullspäckad med kända ansikten. Kriminaldelen av filmen är dessutom intressant och knyts på ett genialskt vis ihop på slutet. Det finns dessutom många extremt roliga scener, som t ex det återkommandet temat där Tim Robbins beställer bubbelvatten på olika sätt och vis.

Sorry men drogs aldrig in i den, tyckte allt för för b-igt och handlingen var mest flummig. Men helvete vad många kändisar

En snygg comeback av Robert Altman efter att ha mest gjort TV-film och pjäser under större delen av 80-talet. Filmen är välregisserad och det går lätt att följa med i handlingen trots alla cameos och överlappande dialog.

Jisses här vimlar det av kända ansikten... Från extremt well knowns till noot so mutch./ Sen den cyniska härvan av alla makt kåta svin, som hugger varandra i ryggen konstant. Sido-ploten faller på sin egna löjets-skimmer ändock". 2+

En enda stor blinkning till Hollywoodsfären genom tiderna, och här ryms en hel del satir främst inom området manusförfattare vs producenter. Inleder med en enda lång megatagning samtidigt som det snackas om både Hitchcocks "Repet" och Welles "En djävulsk fälla" och så'na där referenser återkommer filmen igenom och kan lätt uppfattas som kalkonaktigt men jag tycker Altman balanserar upp satiren med en intressant och kul vinklad intrig också. Filmen är också så full av dubbelknäppta kostymer så det bara visslar om det och kanske borde dom till och med fått en plats i rollistan. Av alla kändisskådisar som vimlar förbi under dessa två timmar minns man nog smågalna Whoopi Goldberg bäst tills slut. Betyget landar på en 4;a

Somligt fantastiskt, annat lite segt och lätt daterat. Öppningsscenen är otrolig – inte minst dialogen mellan Tim Robbins och Buck Henry.

Hollywoodsatir när den är som bäst. Öppningsscenen är grymt snygg.