Nattens fånge

Är ju en sådan här som man tror att man ska hata, men sedan blir man positivt överraskad. Krypande flum spänning till dem sista 15 då det blir lite utdraget, men i det stora hela rätt bra och man får sig en tankeställare om hur en religiös person fantiserar. Det komiska är ju att detta är en sann verklighet för vissa typer av folk.

Bland det mest störda och konstiga jag sett. Jag satt hela filmen och undrade vart fan den var på väg, men gladde mig samtidigt över den typiskt 90-taliga Lynch/Arkiv X-minnande stämningen. På slutet går den riktigt all in, vilket är hänförande. Slutet är svindlande och hänsynslöst. Jag baxnar. Och sätter en fyra.

Vilken smörja.

Äsch, jag höjer jag denna teologiska rysare (möjligen mot mitt bättre vetande) efter en natts fundering och menar nu att den är otroligt intressant - särskilt ur ett sekulärt perspektiv. Det är också sällan man stöter på filmer som är lika ambitiösa och udda som denna. Särskilt när filmen vid en första anblick är så simpel och fanatisk. (4/6)

"Who forgives god?" Den här filmen är creepy. Hade den inte varit så ojämn, hade den nog varit riktigt bra, iallafall ur en diskussionssynpunkt (3/6)

Märklig film. Rogers är lysande i rollen som en uttråkad kvinna som blir religiös så till den grad att det går över i galenskap. Hon klagar på att hennes liv innan omvändelsen var tomt och meningslöst och ägnar sin tid som frälst åt vad som kan tyckas ännu mer meningslöst - att gå omkring i öknen och vänta på uppryckelsen. Hennes dotter (lite klokare än hon själv?) ifrågasätter poängen med att vänta och blir självmordsbenägen. En bra illustration över det absurda i den kristna världsbilden där det här livet bara är en plågsam väntan på det som komma skall. I slutändan är det svårt att riktigt få grepp om var filmen står och vad den vill säga. Den är ojämn men intressant, och Rogers är som sagt lysande. Med viss tvekan en trea.

Mimi Rogers är överraskande bra.

Den fick en riktigt bra recension från Roger Ebert http://www.suntimes.com/ebert/ebert_reviews/1991/10/677663.html

Intressant film både för kristna och icke-kristna. Mimi Rogers gör sin karriärs finaste rolltolkning. Filmen har en grymt chockerande scen som får en att tänka, och slutet inbjuder till diskussion. Ingen sedvanlig amerikansk sentimentalitet och socker här inte, Tolkin går hela vägen och ger samtidigt inga svar. Det är kul att gå in på imdb och läsa hur pass upprörda troende amerikaner är över den här filmen. Samtidigt som filmen lider av dåligt gjorda effekter och kanske liknar något som skulle sändas på natten på en bortglömd filmkanal så rekommenderar jag alla att se den här. Man kommer definitivt ihåg den efteråt.