Deep Red

Inte riktigt Hitchcocknivå, men väl jämförbart med den också Hitchcockinfluerade Brian De Palma. Fick äntligen se den på italienska, och även om det var uppenbart att den var inspelad utan ljud med eftersynkning oavsett språk så känns det betydligt naturligare än de hemska engelskdubbningarna av Argentos filmer. Filmen har ett riktigt snyggt sätt att placera ut såväl falska ledtrådar och introducera de psykologiska och filosofiska koncept den sedan kretsar kring, kryddat med en del tids- och genretypisk battle of the sexes-dialog. Snygga mord trots teaterblodet och en riktigt härlig avslutning. Solid fyra.

Vet inte riktigt om det var pga tafflig engelsk dubbning och att jag såg den långa versionen, men det här kändes ovanligt mycket buskis för att vara en av de högst rankade Argento? Dödade ju all tillstymmelse till spänning.

Det här var riktigt bra o håller än.

Hemmings hoppar från Antonionis märkliga till Argentos om möjligt ännu märkligare universum. Fullt av överraskningar hela tiden fram till slutet som inte är som man först trott man räknat ut. Rysarklassiker!

Grymt soundtrack och ballt bildspråk ala Argento.

Riktigt bra! Spännande!

Som helhet en besvikelse. Det finns ändå en hel del som jag tycker om. Musiken och ljudeffekterna tillför mycket, även om det emellanåt tar över föreställningen istället för att bara förstärka. Vissa skräckelement, som dockan på omslaget, är riktigt bra. Stundtals Hitchcock-creepy. Men det är som att Argento och Zapponi har blandat alla idéer på en gång, vilket gör det mycket spretigare än i vanliga fall. Dramaturgin är dåligt avvägd. Långa stunder extremt trögt och händelsefattigt och sedan väldigt snabb spänning. Jag skulle föredra bättre uppbyggnad och att den drar ut på spänningen. Att se blixtsnabba mord från ingenstans ger mig ingenting. Första djuprosa tvåan på en film av Argento.

Tredje titten och fyran står fast, om än lite svagare fyra den här gången. Kanske får det dröja några fler år till nästa titt.

När det gäller Argento måste man vara medveten att man får nycklarna till ett annorlunda filmuniversum där man inte pratar och agerar som i verkligheten. Förstå den komiska surrealismen som då skapas och kombinera det med ett ganska flytande kameraarbete och italiensk "synthrock"? så förstår du Argento.

Jag fattar inte allt hallå över den här filmen. Den är ju verkligen inget speciellt och skådisarna är ju värdelösa. Jag gillar italienskt annars, men att sätta över en 2:a på denna kommer aldrig att gå.