Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionHuset vid sjön



David Auburn, tidigare författare till Proof, skrev manuset till The Lake House eller Huset vid sjön som är dess svenska titel. Filmen är ett test av en intressant idé. Två personer skriver brev till varandra. Men de gör det från olika tider, med två års mellanrum. En från 2004 och en från 2006. Manuset är mycket bra skrivet, för att vara det andra i ordningen är det exemplariskt!

De som brevväxlar med varandra är den smådeppiga läkaren, Kate, spelad av Sandra Bullock. Året är 2006 och hon har precis bytt arbete till ett nytt sjukhus. På andra sidan brevlådan har vi Alex, den lite frustrerade och ensamme arkitekten som spelas av Keanu Reeves. Men året är för honom 2004.
De har båda bott i samma hus vid en sjö, med samma brevlåda. Det är genom den de kommer åt varandras brev. Genom breven berättar de om sig själva, tar sig till samma platser i olika tider och blir så sakteligen förälskade i varandra. Problemet är bara att de inte kommer åt varandra då tidsbarriären blir ett olösligt problem. Mer och mer visar sig dock om husets och deras historia…

Som nämndes tidigare är manuset exemplariskt och tidsglappet på två år ger väldiga berättarmöjligheter. Filmen är till exempel berättad i blandad kronologisk ordning. Många filmer har gjorts där detta grepp använts flitigt, Memento är en och Tarantinos samlade verk andra exempel. Det blir visserligen ofta väldigt bra, men Auburns idé med brevlådan ger en helt ny möjlighet att berätta icke-kronologiskt. Själva händelserna utspelas faktiskt i olika tider!

När vi kommer till själva produktionen brister det tyvärr på flera ställen. Att sätta Bullock på rollen som Kate var inte det ultimata. Och regin var snarare stel än naturlig. Det gjorde att det mesta skådespelet haltade. Den bästa prestationen kom från Plummer som gjorde rollen som pappa till Alex.
Gällande fotot finns inget speciellt att klaga på, vanligt snyggt som i de flesta drama/kärleksfilmer nuförtiden. Manuset gav dock uppslag för innovativa övergångar och klipp. Bland de bättre kan nämnas årstidsövergångarna som kan tyckas vanliga, men gjordes väldigt snyggt. Också ett klipp när de sitter på varsin parkbänk och skriver till varandra och det går folk förbi. Bilderna tonas ut i varandra och det ger en känsla av att tiden flyter ihop.

Sammantaget blir det ett stort OK till filmen som helhet men ett stort plus i kanten för manuset. Mer från Auburn tack!