RecensionKallt byte
Norrmännen har gjort det igen. En riktigt dålig skräckfilm. Jag recenserade och dömde ut filmen 22 för ett tag sen. Denna gången är det, tro det eller ej, sämre. Fritt vilts klichéer är inte plockade blint, utan utvalda ur en och samma film (läs: plagiat!).
Fritt vilt är en storsatsning med stort S som är uppe på biograferna i norge i skrivande stund. Bilar lottas ut, reklamplakat pryder hela Oslo, tävlingar, hemsida etcetera. Flera stora företag har sponsrat med pengar till filmen, bland annat SF. Pengar som kastats rakt ner i skön rent kvalitetsmässigt, men som tyvärr verkar inbringa en hel del kommersiellt.
Storyn är ett gäng ungdomar som ska ut och åka skidor. En av dem skadar sig och de är tvungna att sluta för att hjälpa honom. De konstaterar snabbt att de inte hinner ta sig till bilen samt att mobilerna inte har någon täckning. Men som av en slump hittar de ett gammalt, mörkt och och till synes övergivet hus.
Allt verkar bra, de hittar gammal sprit som de super loss på, massa hotellrum etcetera. Ändra fram hit är allt precis som de är i alla liknande filmer - fast sämre. Dåliga skrämseleffekter i form av framhoppande skuggor som visar sig vara nåt ofarligt, dåliga skämt, omotiverad osämja mellan dem.
Men sen börjar de riktiga klichéerna flöda. Utan att berätta för mycket kan jag dra några paraleller till den, för filmen, stora inspirationskällan Shining. Några personer insnöade i ett gammalt hotell, en telefon som inte funkar, ett skafferi som de gömmer sig i, en galen man med yxa, osämjan mellan personerna i gänget, jag kan hålla på hur länge som helst...Jag fattar inte att regissören Roar Uthaug inte bara gjorde en egen version av The Shining. De har ju gjorts av ett par andra regissörer med gott resultat!
För att komma till fotot så är inte heller det något att njuta av precis. I början så känns en tredjedel av alla enskilda bilder antingen helt omotiverade, eller som dåliga sätt att plantera något som senare kommer att hända. Sämre storyboard och fotoplanering har jag nog aldrig sett. Tankarna för mig till en fotograf som hellre filmade det som var snyggt än en som filmade det som var relevant för filmens handling. Även här finns några ossannolika inlån från andra filmer. Det mest uppenbara är några inledande bilder på vita snöberg à la Sagan om de två tornen. Dessa bilder var dessutom komponerade av musik som ändrats så minimalt från Sagan om ringens att de knappt märktes. En helgjuten Gandalf-figthas-med-balgrog-känsla.
Trots stor klichéefaktor fanns det dock några få snygga saker. Det fanns ett fåtal snygga fjällbilder och scenografin var inte alltför illa (har man en förlaga som The Shining är det ju bara att titta och kopiera rakt av).
Att få skådespelare att agera trovärdigt i skräckfilmer är ju givetvis svårt. Ofta händer saker som aldrig skulle hända i verkliga livet och det kan vara tufft att regissera. Det märker man här. Mycket av skådespelet i skräckstunderna kändes inte speciallt trovärdigt. De flesta skådespelare kändes som riktiga nybörjare. Men allt är inte att klaga på här. Rolf Kristian Larsen som spelade den skadade killen levererade i och för sig ett gäng mycket dåliga och urvattnade skämt, men spelade annars trovärdigt och bra. Även de andra spelade de vardagliga scenerna helt okej.
Om det inte framgått innan, så är jag inte överförtjust i norsk skräckfilm. Så för att vi i all framtid skall slippa fler misslyckade försök i samma stil, har jag skrivit en checklista till norska skräckfilmsskapare:
1. Se igenom de vanligaste skräckfilmerna först och se om de \"innovativa\" idéerna möjligtvis redan är gjorda.
2. Låt folk som är tänkt som målgrupp kritisera manuset INNAN ni börjar filma.
3. Hyr in en fotograf som tar lite roligt foto, eller åtminstone gör det helt vanligt (utan försök till något mer).
4. Om ni märker att materialet är dåligt, satsa de sista pengarna på att hyra in en klippare som suttit i en klippstudio åtminstonde EN gång innan.
5. Blir resultatet ändå dåligt, satsa inte miljontals kronor på kampanjer, bilutlottningar och hemsida. Smyg hellre ut den direkt på dvd (i stil med svenska skådespelarelitens största tabbe Tre solar).