Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionBorat



Att se Borat är som att se ett en och en halv timme långt avsnitt av Dolda kameran. Och precis som i Dolda kameran är det ibland väldigt roligt, hyggligt ofta lite småkul, och större delen av tiden inte roligt alls.

Sacha Baron Cohen, mer känd som sin karaktär Ali G, spelar Borat, som gjorde sin debut i Ali G:s program. Borat är journalist och kommer från Kazakhstan. I Da Ali G Show intervjuade han människor som trodde att han faktiskt var journalist från Kazakhstan, och det är ungefär samma sak han gör i sin långfilm. Han ska tillsammans med sin producent resa till USA och göra en dokumentär som ska lära Kazakhstan mer om det fantastiska landet i väster. Filmens humor ligger i - eller är tänkt att ligga i - den antisemitiske, homofobe, sexistiske, konservative, naive och orimligt okunnige Borats kollision med den amerikanska kulturen.

Jag tillhör tydligen inte filmens målgrupp, för jag kunde förutsäga åtminstone hälften av de skämt som de andra i biopubliken vrålade av skratt åt. De flesta av skämten som utgjorde den andra hälften tyckte jag helt enkelt inte var roliga. En del av skämten fungerade inte eftersom de bara är roliga för en person som inte existerar. När Borat visar en \"etikettcoach\" bilder på sin sons penis, vad är det som ska få oss att skratta? Att etikettcoachen tycker att det är olämpligt? Det tycker jag också. Att Borat är så okunnig att han inte förstod att etikettcoachen skulle tycka det? Det visste vi redan. Den ende som skulle kunna uppskatta skämtet är någon som tycker att det är rimligt och vanligt att visa bilder på sina barns könsorgan, och som ändå förstår att amerikaner inte tycker det. Hur många sådana människor finns? Hur många av dem går på bio och ser Borat?

Och ändå var jag ganska ensam i salongen om att inte skratta. Tydligen missade jag något.

En del scener tycks vara ämnade att exponera amerikaners inskränkthet och fördomsfullhet. De hade fungerat bättre om filmskaparna hade hittat några inskränkta och fördomsfulla amerikaner att ha med, i stället för de ganska trevliga exemplar Borat förskräcker med sin egen inskränkthet och fördomsfullhet. I de få scener där de deltagande amerikanerna faktiskt är mindre smakliga fungerar det bättre.

Tyvärr förtjänar de allra flesta av dem inte det Cohen utsätter dem för, och flera av dem har stämt honom. TV-hallåan Brad McMullan, som gjorde det stora misstaget att släppa in Borat i direktsändning, blev som resultat arbetslös och lider av depression. Det gör att även de skämt som faktiskt är roliga (och det fanns flera stycken) lämnar en obehaglig eftersmak i munnen.