Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionDen 13:e krigaren



Baserad på boken \"Eaters of the Dead\" av Michael Chricton. Filmen avviker på en del ställen från handlingen i boken, men i det stora hela är den ganska trogen källmaterialet. I boken är det dock en 100% grym och mörk värld som karaktärerna slåss igenom, medans i filmen är det ganska mycket Hollywood och anpassade moraler.

Antonio Banderas spelar Ahmed Ibn-Fadlan, den arabiske krönikören och upptäckaren som levde på 900-talet. Han är en riktig figur och hans texter om Vikingar lever kvar än idag. Filmen och boken som handlar om Ahmed är lite om en \"What if\"? För här får Ahmed nämligen följa med till nordmännens hemland och slåss mot de onda Wendol. De är ett shamanistiskt folk som dyrkar naturen och björnar, samtidigt som de spiller deras fienders blod.

Jag tycker boken var väldigt bra faktiskt och det har smittat av sig en del på filmen. Handlingen är genomtänkt men samtidigt bekant. Först och främst så används den historiske Ahmed Ibn-Fadlans texter och upplevelser flitigt vilket ger en äkta touch till filmen. Samtidigt är boken en omskrivning av Beowulf, där nordiska krigare ska slåss mot Grendel (isället för Wendol).

Beowulf är gestaltad i form av de nordiska krigarnas ledare, Buliwyf. Han följs av elva krigare, plus Ahmed, i sin kamp mot att försvara Kung Hrothgars konungarike mot Wendol.

Både boken och filmen har sina brister dock. Till exempel så framställs vikingar som typiska barbarer i handlingen, utan skriftligt språk och med enorma svärd de svingar med bäggehänderna. Faktum är att vikingarna ju hade ett skriftspråk, runorna, och de hade en högaktningsvärd kultur som filmen knappt ens snuddar vid. Svärden ger filmen en liten fantasy touch, vilket gamla Conan fanatiker säkert uppskattar. Men jag hade ändå gärna sett de smala, smidiga svärden som vikingarna egentligen använde.

Fotot och atmosfären är väldigt bra. Musiken av Jerry Goldsmith tillsammans med de vackra landskapen ger en riktigt bra känsla.

Karaktärerna är något underutvecklade, men jag tycker ändå ett par få av dem lyckas bra med att glänsa. Däribland den norske Dennis Storhöi som spelar Buliwyfs högra hand. Hans skådespel är nästan bättre än Antonios, och han stjäl många scener.

Men klippningen är det lite mindre bra med. Scenen där Ahmed ska lära sig nordiska ser ut att utspela sig över en enda natt, trots att det skall vara över flera månaders tid, men tyvärr så är det ihop klippt på ett väldigt taskigt sätt så den blir lite skrattretande.

Actionscenerna är mer realistiska än vad den nya vågen av historiska eposer har och har en väldigt mörk och brutal touch. Mycket uppskattat. De tretton krigarna blir ihjälkrossade på löpande band och de är mänskliga, inte odödliga som i till exempel King Arthur. Actionkoreografin är det lite mindre si och så med, men man diggar ändå det man får tack vara utmärkt foto, musik och stämning.

Filmen kan ses lite avdankad och korkad, men det gick faktiskt ner otroligt mycket arbete på denna filmen. En av mina favoriter bland äventyrsfilmer faktiskt. Vikingar är ju först och fräst så otroligt coola, sen är handlingen bra, slagsmålen blodiga och så vidare. Har vissa brister, men överlag en bra äventyrsfilm helt enkelt.

Om de bara ville släppa en Extended Cut, då Michael Chricton klippte bort ca 40 minuter av filmen innan den släpptes på bio...