Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionBabel



Regissören Alejandro González Iñárritu är inte känd för att kunna ändra genre eller stil, Amores Perros (Älskade Hundar), 21 Grams och aktuella Babel har alla samma bildstil, hoppar fram och tillbaka i tiden och har flera olika karaktärer i olika situationer som på något sätt visar sig vara kopplade. Babel gör som sagt inget undantag, detta gör dock inget då Babel använder det inte som en gimmick utan som en utveckling av filmen. Jag vågar nog säga att detta är Iñárritus bästa film hittills, med tanke på hur pass bra Amores Perros är så resulterar dessa ord rätt högt. Varför är den så bra då? Läs vidare så får du kanske en uppfattning av 2006 års bästa och viktigaste film hittills.

Babel utspelar sig främst i Marocko, Mexiko och Japan. Filmen börjar med att en familj i ett ökenlandskap får tag på ett gevär och när barnen i familjen vaktar fåren får de för sig att testa kulorna mot några fordon, däribland dem en buss där Richard (Brad Pitt) och Susan (Cate Blanchett) befinner sig. Susan blir träffad och är nu i livsfara, Richard gör allt för att hjälpa henne och snart har nyheterna nått hela världen. Denna händelse utlöser andra situationer i världen, Richard och Susans barnpassare i Amerika blir tvungen att ta med deras barn till sin sons bröllop i Mexiko, en ung döv tjej i Japan försöker behärska sina problem med killar, sin pappa och hennes moders bortgång när andra nyheter kommer in. Vad alla dessa historier har gemensamt förutom olyckan i Marocko är barriären som språk skapar mellan människor, vilket är vad Iñárritu vill säga med filmen. Alla gränser mellan länder och människor förstör oss gradvis, Iñárritu visar bara problemet, det är upp till oss själva att ändra det.

Man tycker kanske att klippa mellan olika positioner kommer bara att stjälpa filmen för man glömmer vad som hänt senast eller inte ha samma fokus genom hela filmen. Faktum är att det faktiskt hjälper filmen genom att ständigt hålla ett högt tempo och spänningen uppe igenom hela filmen, även om Babel är ett drama av hög klass. Sen har vi skådespelarna som alla gör en prestation värd att nämna, Brad Pitt har aldrig varit bättre, jag har öppnat ögonen för Cate Blanchett och delarna i Mexiko och Japan är överfyllda av utmärkta skådespelarinsatser.

Vad Iñárritu inte är synonym med är glädje, hans filmer gör ont i hjärtat och det tar mycket på en. Babel är inget undantag även om den har ett rätt så alternativt lyckligt slut. Fast låt inte detta ta bort ditt intresse, för även om denna film egentligen inte är för den vanliga Svensson så borde så många som möjligt se Babel och njuta av antingen bilderna, skådespelarna, historien eller till och med musiken. Babel är 2006 års bästa och viktigaste film hittills, fast det har jag redan sagt väl?