RecensionTalladega Nights
Jag såg fram emot Talladega Nights rätt rejält, Anchorman var en av 2000-talets bästa komedier på grund av kvaliteten och kvantiteten av skämt som uppstod i den. Denna Will Ferrell-film är mycket sämre på båda punkter, finns det någon anledning till detta? Vi får väl se.
Ricky Bobby har alltid varit en fartdåre, han lever sitt liv efter ett citat hans ständigt frånvarande far gav honom, om du inte är först, är du sist. Ricky ser upp till hans far även om han inte träffat honom särskilt många gånger under sitt liv. Han får ett jobb i ett av de sämsta lagen i Nascar, fast när föraren får för sig att ta en lite väl lång paus, mitt i loppet, då missar inte Ricky Bobby chansen. Inte helt överraskande så är Ricky sanslöst bra på att köra snabbt och klättrar snabbt upp i framgången. Han gifter sig med den vackra Charley, får två barn vid namn Walker och Texas Ranger och har sin bästa vän Cal bredvid sig hela vägen. Allting får dock en obehaglig vändning och snart blir det dags att övervinna rädslan och ta pokalen från den förbaskade fransmannen Girard, eller ska man kalla honom rival istället?
Det känns lite konstigt att se på denna film då de bästa skämten inte kommer från Will Ferrell utan från Sacha Baron Cohen, som råkar spela en homosexuell fransman som röker. Repliker som Hakuna Matata, bitches fick mig att skratta hejdlöst, något Ferrell inte lyckats med sen Anchorman. Däri ligger det udda, den man ska hata är fransk (flesta amerikaner hatar fransmän nuförtiden för att de inte ville deltaga i det meningslösa kriget), homosexuell (att de ens vågade göra skurken homosexuell är
vågat) och röker som alla skurkar borde göra. Tre saker många amerikaner verkar frukta eller ta avstånd från samlad i en hysteriskt rolig man, man får lite dåligt samvete när man skrattar åt Girards beteenden.
Ferrell är också i behov av lite mer stöd, John C. Reilly är en bra skådis, men i en komedi känns han malplacerad. Steve Carell, som efter Anchorman gjorde The 40 Year Old Virgin och senare den amerikanska versionen av The Office, är ofantligt rolig och skulle platsa bra vid sidan om Ricky Bobby. Carell blev faktiskt tillfrågad att vara med i filmen men kunde inte, förmodligen på grund av The Office, vilket är både gott och ont egentligen.
Det gjordes för övrigt en annan Nascar-film i år vid namn bilar, den och Talladega Nights har riktigt snygga scener när det kommer till racing. Även om den förstnämnda i överlag är en bättre film så njuter jag mer utav racing-scenerna i Talladega Nights där realismen är relativt stor och jag slutar inte vara imponerad av hur de lyckas filma alla lopp.
Talladega Nights är egentligen som vilken modern komedi som helst fast i en miljö där amerikaner känner igen sig bäst, på Nascar-banan. De tar inga nya steg eller driver med Nascar-förare så speciellt mycket som det kändes som Anchorman gjorde med nyhetsankare. Jag tänker hela tiden på att jag vill se Peter Sellers bete sig pinsamt åt än att se Ferrell springa runt i kalsonger i tron att han är i flammor. Dock får man en viss dos av humor, även om jag hade önskat mig mer, och nuförtiden är det enda som räcker. Vill man dock se en pärla får man nog gå tillbaka lite tidigare, Some Like It Hot, The Party eller Anchorman är höjden av komedi, detta är ett mellanting.
