Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionBlade Runner



Dystopisk science fiction med Harrison Ford och Rutger Hauer i de ledande rollerna.

Ford spelar en trött polis, också kallade Bladerunner, vilka har som främsta uppgift att spåra upp och pensionera förrymda replikanter - artificiellt skapade människor som används till slavarabete i rymdkolonierna. Pensionera är i sammanhanget ett annat ord för att likvidera, men så räknas inte replikanterna heller som fullvärdiga människor utan snarare som maskiner ställda till mänsklighetens förfogande.

Hauer i sin tur spelar en av sex förrymda replikanter som lyckats ta sig till Jorden och nu eftersöks av Ford, vilket leder till en hänsynslös flykt och en jakt på fortsatt liv - replikanter har nämligen en inbyggd biologisk klocka som gör att de inte blir äldre än fem år gamla. De inleder sina liv som vuxna, och har sedan fem år på sig innan de deaktiveras. Under dessa fem år kontrolleras de mycket noggrant genom olika tester - utvecklar en replikant känslor så måste de ovillkorligen pensioneras...

Blade runner kan närmast beskrivas som en banbrytande sf-film, som dock inte har allt för mycket gemensamt med boken den baseras på; Philip K Dicks \"Do Androids Dream of Electric Sheep?\" (senare utgiven under samma titel som filmen). En intressant anekdot är att författaren till boken, den egensinnige Philip K Dick, erbjöds en stor summa pengar för att dra tillbaka sin tidigare version av \"Do Androids...\" och skriva en ny version av boken baserad på filmmanuskriptet, ett erbjudande som Dick faktiskt övervägde. Han avböjde dock senare, kanske beroende på att han hade extremt svårt att följa i förväg plottade idéer - han tenderade att skriva bort sig från upprättade utkast rätt ordentligt. Ett annat viktig skäl för honom var att filmen inte hade samma tydliga djurrättsidéer som boken.

Bladerunner är en intelligent och smart film, där temat blivit än mer aktuellt sedan filmens premiär 1982 i och med alla framsteg inom genetik. Den utmärkta musiken komponerad av Vangelis fungerar som en extra stämningshöjare, skådespeleriet av framför allt Hauer är strålande (hans bästa film någonsin) och den fantasifullhet som berättelsen innehåller, samt det allvar filmen förmedlar, gör att jag inte kan annat än resignera inför dess storslagenhet.

Miljöerna i filmen är smutsiga, slitna och neonfärgade, det är mörkt, skitigt och dekadent. Dekoren och effekterna är väl genomarbetade, och frågan är om detta inte är den bästa sf-filmen genom tiderna.

Filmen har kommit ut i ett stort antal omklippningar, då regissören Ridley Scott har en förkärlek för att göra om sina filmer efter ett tag (se bara på Alien). Den tveklöst bästa versionen är Directors Cut från 1992, där Harrison Fords voice over tagits bort och ersatts med... ingenting! Dessutom avslutas filmen ett par minuter innan det ursprungliga, lama slutet från bioversionen. Och ja, filmen vinner oerhört mycket på att slippa berättarrösten. Dessutom har en del nya scener tillkommit - bland annat en drömsekvens som mycket snyggt kopplas ihop med slutscenen, vilket ger en minst sagt intressant överraskning.

Avslutningsvis måste sägas att Bladerunner är ett mästerverk, nästan utan motstycke i filmhistorien.