Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionSuperman Returns



För ung för att kunna ha tagit till sig av Christopher Reeves rollprestation från 70-talet, för gammal för att orkat se den mangaliknande tv-serien från 00-talet. Istället består min bakgrund av Stålmannen av en halvtaskig tv-serie med namnet ”Lois and Clark” samt en serie om Stålmannens ungdom också kallad ”Smallville”.

Under 90-talet har det istället öst ut Batman-material i form av filmer, repriser av en klassisk propaganda serie(från 60-70-talet??), en tidningsserie, samt en helt okej tv-serie. Därför är Batman, trots sin avsaknad av Superkrafter, superhjälten nummer ett för mig, en position som befäste sig förra året då en av årets bästa filmer, ”Batman Begins, erövrade världen. Är det dags för ”Superman Returns” att hämnas för 90-talets avsaknad av Stålmannen? Det är det jag nu ska fastställa för mig själv.

Precis som titeln förtäljer, så är ”Superman Returns” historien om Stålmannens återkomst till jorden. För hans omvärld så har han varit och besökt platser runt om i världen, egentligen har han med egna ögon bevittnat att sin egen hemvärld ”Krypton” har förstörts. Tillbaka på jorden har hans alterego, den mystiska Clark Kent, lyckats få tillbaka sitt jobb som reporter på en tidning i Metropolis. Men till sin stora oro så märker han att hans kärlek Lois Lane har skaffat en sambo, fått barn, samt vunnit priser för en artikel om varför världen inte behöver Stålmannen. Andra saker har också förändrats, Lex Luthor som försökt döda Stålmannen har blivit släppt ur fängelse på grund av avsaknad av ett vittnesmål och vill självklart ha hämnd när han får reda på att Stålmannen är tillbaka i staden.

Trots de förändrade omständigheterna så kommer Stålmannen att bevisa att världen fortfarande behöver honom.Genom att rädda ett flygplan från en jätteolycka, så blir alla som galna i den återvändande superhjälten. Men blir alla lika glada? Lois Lane verkar tveka, en osäkerhet av Stålmannens betydelse för hennes egen del gör att hon tar avstånd från allt som handlar om vår hjältes dåd. Men vad händer när Lois själv och hennes son blir kidnappade...

Världen dyraste film, så beskrivs ”Superman Returns”. Om det är för att filmen filmats med en special-kamera för att kunna visas på nästa generations Imax-biografer eller om det är för alla otroliga specialeffekter och rollprestationer, låter jag vara oskrivet. Framförallt på den grafiskt sidan imponerar filmen. Med effekter av Stålmannens hjältedåd, Metropolis olyckor och gigantiska naturkatastrofer så berörs man av filmens storhetsvansinne som signalerar målet med filmen, nämligen att Stålmannen är tillbaka för att stanna.

Om man ser till rollprestationerna så är det en väldigt ifrågasatt casting som gjorts. Visserligen så finns rutinerade stjärnor som Kevin Spacey i ensemblen. Spacey gör en bra insats med att förvalta Lex Luthors vansinne och personlighet. Skallig och med ett upprörande skådespel som gör att en film som ”American Beauty” blev så uppskattad som den blev, så för Spacey filmen till en helt ny nivå. Det är dock inte Spacey man bör diskutera, för i huvudrollen har vi Brandon Routh, en kille som jobbade på en lokal restaurang i Iowa innan han fick rollen som Stålmannen. Visserligen är den stela och utseendemässigt vackra Routh en fröjd för ögat, både som Clark Kent och Stålmannen men kan han verkligen agera?. Hans avsaknad av auktoritet drar ner utropstecknet efter hans insats. En insats visserligen värd den miljon dollar som han fick för rollen. Det är för övrigt ett genidrag att casta en okänd skådespelare, då han nu förmodligen aldrig kommer kunna göra en annan roll utan att folk kommer att se honom som Stålmannen. Men trots avsaknaden av perfekt formad talang så fungerar Routh i rollen.

Då jag förut ansett att Lois Lane ska se ut som Teri Hatcher(Lois och Clark någon?), så är den sockersöta Kate Bosworth till en början malplacerad, men hon växer i rollen och jag imponeras både av skådespel, utseende samt kemin mellan henne och Routh. Hon växer ju längre filmen varar och man kan bara hoppas på mer gemensama nämnare med Stålmannen inför uppföljaren, som är annonserad.

Om vi nu ändå är inne på uppföljare, så kan vi ju börja diskutera filmens regi. Filmen känns mörk och vill vara gigantisk, med långsamma mellanscener och klassiska musikstrofer så lyckas den även med detta. Regissören Bryan Singer hoppade av sitt flaggskepp X-Men och tog stämpeln och harmonin från ”X-Men” och ”X2”, till Stålmannens vingar. Nu känns den mer anpassad och den storslagna stämning som skapas känns som den har hamnat där den hör hemma. Jag vill dessutom berömma Singer för att växa med uppgifterna och alltid vara en person som skapar något som blir en fröjd för ögat med allt från ”TheUsual Suspects” till nu med ”Superman Returns”

”Superman Returns” är en film som i en öppningssekvens får mig att känna glädje över Stålmannens agerande, så mycket att en tår faller längs kinden. Redan där vill jag sätta en femma på filmen, men tyvärr är den utdragna(trots att den känns kortare än vad den är) och något avslappnande historien som fortsätter, inte lika hög klass. Den är dock godkänd och hade den inte börjat så bra så hade jag inte haft något negativt att säga om filmen överlag.

Jag vill trots de små petitesser som jag nämnt ge filmen en klapp på ryggen och ger den 4/5. Tyvärr tar inte Stålmannen över Batmans roll som min favorit superhjälte. Men det kommer fler försök...