Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionZozo



Josef Fares låter oss i denna delvis självbiografiska film följa den unge Zozo (Imad Creidi) under en omtumlande tid i slutet på 1980-talet. Filmen tar avstamp i ett krigshärjat Libanon där Zozos familj förbereder en flykt till Sverige och farföräldrarna. Trots den ständiga oron för bombangrepp lever Zozo, hans familj och vänner ett förhållandevis normalt liv. Här har Fares på ett övertygande sätt fångat befolkningens försök att trots kriget leva som vanligt. Bombangrepp och dramatik blandas med humor och mänsklighet. Det är välgjort, trovärdigt och utan schabloner. Fares har givit karaktären Zozo en mycket vild fantasi som hade kunnat vara förödande för filmen om det inte vore för hur snyggt den används och skildras. Zozo har t. ex. en talande kyckling (vars röst görs av Fares Fares) som kompis under tiden i Libanon som faktiskt fungerar riktigt bra, mycket tack vare Imad Creidis skådespelarinsats som för övrigt är läskigt lysande genom hela filmen.

Efter att hjärtat vridit sig några varv i bröstet på både Zozo och åskådaren är det dags för en stor vändning i filmen. Vid resan till Sverige flyttas tyngdpunkten från dramatik till komik, utan att det görs avkall på trovärdighet och eftertanke. Här blir Zozos farfar en nyckelperson och en mycket komisk sådan. Faktum är att det finns många paralleller att dra mellan hans karaktär och pappan i \"Jalla Jalla\". Zozo har problem med att bli accepterad av sina nya landsmän, vilket också skildras på ett övertygande sätt även om det kan bli väl övertydligt emellanåt. Under den tid filmen utspelas i Sverige blir också berättandet tunnare. Man lär inte känna karaktärerna på samma sätt som innan och skådespeleriet börjar dessutom svikta. Det senare gäller såklart inte för Imad Creidi som alltjämnt är otroligt duktig för sin ringa ålder.

\"Zozo\" är en mycket bra film där den första halvan är väldigt osvensk men bland det bästa som åstadkommits inom svensk film på senare år. Josef Fares har tagit ett stort kliv framåt och kommer säkerligen leverera fler högklassiga filmer framöver. Jag ser fram emot att få se Imad Creidi i åtminstone någon av dem.