Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionConfessions of a Dangerous Mind



Ända sen Chuck Barris “biografi” släpptes för sju år sedan, har det varit snack om en filmatisering. Länge ansågs Charlie Kaufmans manus vara det bästa ickeproducerade på marknaden och omsusades med namn som Darren Aronofsky och Bryan Singer som möjliga regissörer och Mike Myers, Ben Stiller, John Cusack, Johnny Depp, Nicole Kidman och ännu fler stora skådespelare kopplade till projektet i olika skeden – och ingen av dem fullföljde projektet.
Till slut föll lotten på George Clooney (som redan hade en biroll i filmen), som härmed även kan sätta ordet ”regissör” på sitt visitkort och övergången är oväntat lyckad.

Med ett rappt tempo och ett snyggt bildspråk berättas det om Chuck Barris och hans liv och leverne som tv-producent som (enligt honom själv) ska ha agerat någon slags hobbyagent åt CIA. Programmen han gjorde, gav honom möjlighet att utföra diverse uppdrag mitt under kalla kriget under ledning av sin mentor Jim Byrd. Samtidigt föll han för en annan yrkesmördare (eller snarare mörderska) och lyckades upprätthålla ett väldigt liberalt förhållande med sin flickvän sedan ungdomen.
Ingen annan visste om hans dubbelliv och det har inte bekräftats av någon annan, så hur pass historien är sann, låter jag vara osagt, men det är en fenomenal premiss man leker med här.

Kaufman öser i vanlig ordning ut skruvade scener och detaljer, men de hjälper dessvärre inte riktigt med att maskera att själva berättelsen är lövtunn. Det här är inget jag kan kritisera varken skådespelarna, regissören, manusförfattaren eller någon annan för – alla gör ett fantastiskt jobb. Nej, problemet ligger snarare hos karaktärerna.
Barris är i filmen en osympatisk karaktär och är rentav irriterande. Jag kunde inte hitta varken rim eller reson i hans uppträdande och de flesta av händelserna han var med om, är inte speciellt intressanta.

Till en början valde jag att ignorera det, men ju längre filmen lider, blir denna miss mer och mer påtaglig och slutet känns snöpligt. Hur storymässigt ointressant det än må vara, måste jag påstå att det här åtminstone är en formmässigt klockren regidebut. Och jag kan inte bärga mig till nästa gång Clooney blir rastlös nog att få för sig att ta över ännu en produktion.