Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionMinority Report



Senast jag skänkte pengar till Steven Spielbergs minnesfond var vid A.I. som charmade till sig en tvåa i betyg. Den här gången är jag något mer välvilligt inställd.
Framtidens robotspindlar spöar lulliga nallebjörnar.

Tom ?Chompa? Cruise har kopplat på sin sedvanliga spända auktoritet (han verkar agera mer med musklerna än de flesta andra i Hollywood) och gör huvudrollen som den skicklige ?premordkommissarien?, eller vad man ska kalla honom. High-tech och viss dumhet (som visserligen oftast ligger mer i storyn) förenas på hans arbetsplats som från att ha varit en idiotsäker samhällsvän förvandlas till ett jagande fängelse för honom. Tekniken som kan förutsäga mord och aldrig slår fel utpekar plötsligt honom till mördare och så är det första och enda fröet sått till en högdramatisk jakt.

Här finns drag från en mängd olika filmer som varit tongivande inom sina genrer på senare år. Just A.I.:s trygga reklamfilmsdisiga familjeinteriörer känns väl igen, samtidigt som scenerna då Cruise effektivt vistas i sin ungkarlslya påminner mig en aning om Fight Club. Men detta är bara ytliga reflektioner. Rent tematiskt hamnar filmen närmare Enemy of the State, som dock var en bättre och mer påträngande och klaustrofobisk film. Systemet som pekar ut individen, och den evinnerliga frågeställningen: Har människan verkligen kontroll över maskinen?

Bäst blir filmen oväntat när den viker in lite extra åt deckarhållet. Då kan sci-fibilderna fungera som en intressant spelplats för en spännande story och mer figurera i bakgrunden än vara det enda som vi ska häpna över. I de scenerna tas också flera av framtidens (detta är 2054) uppfinningar mer för givna och ifrågasättandet glöms bort. De redan nämnda robotspindlarna är ett exempel på detta.

Som vanligt, och det är för varje gång mer och mer märkligt, måste alting sluta i ett så lull-lulligt mishmash att man flyter ut till sockervadd i biofåtöljen men fram till dess har vi bl.a. fått se Max von Sydow gör en god prestation i en miljö som klär honom oväntat bra, se honom göra sin patenterade ?klättra-utanpå-fordon-i-hög-fart? (en scen här påminner ganska mycket om en annan från MI2) samt spana in vad specialeffektskungarna på ILM har för visioner av framtidens drogliberala nattklubbar. Inte så pjåkigt helt enkelt.