Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionSin City



Cool men tråkig Robert Rodriguez-filmatisering (eller ”översättning” enligt Rodriguez själv) av tre skilda berättelser ur Frank Millers grafiska noveller om Basin City, hemvist för de laglösa bland såväl civilbefolkningen som rättsväsendet och ett syndens näste med lättklädda damer och ärrade herrar. Tungt beväpnade lever de enligt devisen att var och en gör bäst i att sköta sitt och värna om det egna – var dag kan vara den sista.

Här finns alla de typer som personifierar den filmiska psykosens olika stadium, däribland hjärtlöse Josh Hartnett, trögtänkte Benicio Del Toro och gängledaren Rosario Dawson, för att inte tala om lustmördaren och tillika grymt vanställde Nick Stahl, en ljudlös och bitglad Elijah Wood samt skarpskurna dubbeleggen Devon Aoki.

Alla är onda, till och med när de förefaller goda, och ingen går att lita på. I centrum för de tre berättelserna finns Bruce Willis, Mickey Rourke och Clive Owen, vilka spelar män som av olika anledningar har kvinnor att rädda och/eller hämnas, och det går att bli påpucklad tills inte en kroppsdel sitter på sin ursprungliga plats innan smärtan slutligen gör sig påmind – men inte ens då är det dags att stämpla ut.

I ett svart/vitt landskap, där enstaka inslag av rött och gult framträder med extra tydlighet, skildras deras öden och äventyr enligt Rodriguez egen schablon för våldsorgier, kryddat med lite heder (om än en tvetydig sådan), en del naket och rätt mycket vitt blod. Som medregissörer finns både Miller och Quentin Tarantino.

Estetiskt sett är Sin City onekligen imponerande; det finns en tanke och en känsla bakom designen på minsta lilla pryl i den helt digitala bakgrunden, som fungerar bra med jämnt resultat till skillnad från den besläktade men något mer skiftande Sky Captain and the World of Tomorrow. Äldre svart/vita filmers precision i fråga om ljussättning uppnås dock inte riktigt, även om helheten är supersnygg och sticker ut ur mängden. Framförallt är det kul att se en helt ohämmad blandning av film noir-anspelningar, klassisk action och de mest bisarra metoder för att ta död på folk i sin omgivning.

Den sedan tidigt under inspelningarna omskrivna rollistan är för övrigt välanpassad temat och händelserna, med många av skådespelarna i perfekt symbios med sina gestaltningar. En kul detalj är att de flesta av dem, exempelvis Elijah Wood och Mickey Rourke, aldrig träffades i verkligheten under inspelningen trots att de har gemensamma scener, detta pga. olika inspelningsdagar.

Sin City är annars en film som gör sitt bästa för att verkligen framstå som den hårdkokta gangsterpastisch den gör anspråk på att vara – resultatet är dock inte helt lyckat. Framförallt är den minst trettio minuter för lång och hade mått bra av att bantas ned en aning i både längd och innehåll för att hålla mitt intresse uppe. Kanske hade det räckt att för tillfället nöja sig med en eller möjligtvis två av berättelserna och istället avhandla dem i sin helhet precis som de filmades (de inspelningarna kommer dock troligen inte fram förrän i samband med den kommande dvd-utgåvan).

Efter en stark inledning och ett ganska svagt mittenparti, där jag alltför ofta finner mig i tankar på annat när det väl drar ihop sig till upplösningen, så hämtar sig Sin City en aning på slutet. Som en större upplevelse eller som en förväntan är den en besvikelse och dessutom en ganska trist sådan. Som ett tillfälligt nöje fullgör den dock sitt syfte och blir en lättsmält stund i biomörkret.