RecensionBowling for Columbine
Michael Moores Oscarbelönade dokumentär är tankeväckande, provokativ, rolig, skrämmande, smart och oupphörligen intressant som ett samtida porträtt av en skadad nation i kris.
Han blandar nyhetsfilmer med intervjuer, fakta med animerade satirinslag och har alltid humor (till bredden fylld med ironi) och humanism i främsta ledet i sin skildring av det vapengalna, våldsbenägna, pengafixerade och dubbelmoraliska USA. Han utgår ifrån Columbine-massakern och vänder ut och in på orsaker, vänder på alla möjliga stenar som går att lyfta och drar in på sidospår för att försöka förstå och finna eventuella orsaker. Allt från medias uppblåsta roll och inflytande till Charlton Hestons ordförandeskap i National Rifle Association till USA:s utrikespolitik får en rejäl känga i mellangärdet. Metaforiskt då förstås!
Han visar också upp nya och alternativa sidor till de syndabockar som utmålats som skyldiga, exempelvis populärkulturen i form av våldsfilmer och Marilyn Manson. Marilyn Manson visar sig inte helt oväntat ha bra mycket bättre argument till Columbinemassakern än många av hans anklagare. Och så fortsätter det även inom andra spår. Dokumentären är visserligen väldigt vinklad och Moore utgår ofta från ett subjektivt perspektiv vilket är ganska vanligt i denna typ av dokumentärer. Inget större fel i det anser jag, molnet på himmelen uppenbarar sig dock när Mr Moore aktivt tar del i USA:s bekymmer genom att personligen bli en revoltör, exempelvis när han marscherar in till K-Mart för att få dem att sluta sälja ammunition eller när han försöker få Charlton Heston att ta på sig ett slags ansvar och be om ursäkt för dödsskjutningar i skolorna.
Då övergår han inte bara sin yrkesroll utan motsäger sig också en del av sina egna teser.
Den legendariske skådisen Heston visar dock upp en mycket otäck sida då han helt utan kött i sin kvarn propagerar för \"varje individs rätt att bära vapen\" Han släcker sin Hollywoodstjärna med sin ofattbart genomkorkade och plumpa westernmentalitet i att förespråka sin vapenideologi. Filmen är fylld med en hel del knäppgökar men frågan är om inte Charlton Heston är den som är mest galen av dem alla! Han är ett utmärkt exempel på den dubbelmoral, arrogans, egoism, fördomsfullhet och brist på förståelse och kommunikation som filmen behandlar i övrigt.
Om man bortser från Michael Moores konstnärliga klavertramp i att själv bli en del av sin skildring så är Bowling for Columbine en av de bästa och allra mest betydelsefulla samtidsskildringarna som gjorts. En sådan här näst intill överdos av självkritik kan jag inte komma på att jag någonsin sett inom amerikansk film. Filmen är ett ypperligt exempel på att USA borde städa rent sin egen bakgård innan man klumpigt traskar in i andras. Michael Moore kommer garanterat aldrig att bli bjuden på middag vid familjen Bushs ranch och heller knappast bli producerad av något större filmbolag men hans oberoende och rakt-på-sak framtoning kommer att förbli en välbehövlig och skarp nål i en genomrutten höstack. Jag ser redan ivrigt fram emot hans nästa filmprojekt...
