RecensionSuperhjältarna
Jag kommer ihåg när Disney använde en datoranimerad sekvens i Skönheten och Odjuret i filmens dansscen och genast började diskussionerna blossa upp kring hur detta skulle vara framtiden eller ej. De som älskade traditionell tecknad film var förbannade och skrek att Disneys filmer minsann skulle vara färgpennor och inte pixlar. Tiden gick och till slut fick vi Toy Story som blev en ny slags tecknad film; fortfarande kändes det som Disney - fast datoranimerad. Jag är dock förvånad över hur få större datoranimerade filmer som nått oss. Visst kan man räkna upp en del; Nyss nämnda Toy Story och dess uppföljare, Antz, A bugs life, Shrek 1 & 2, Hitta Nemo mfl. men från en studio som kommer med en ny Disneyklassiker varje år och som dessutom gör flertalet pengautsugande uppföljare på sina klassiker tillsammans med Dreamworks känns det ändå som att filmer med denna tekniken inte riktigt fått sitt ordentliga genombrott. Givetvis finns det alltid en sorts avvaktan när det gäller helt nya filmtyper och man tar det lite försiktigt men det kändes ändå som att Toy Story visade lite hur framtiden skulle bli och att den mottogs väl. Men kanske nu efter Disney/Pixars och Dreamworks senaste filmer är det dags för den datoranimerade vågen att skölja in över oss.
Superhjältarna handlar om Mr. Incredible och Elastigirl. Två hjältar som gör staden säker. Men efter att de blivit stämda tvingas alla superhjältar att dra sig tillbaka och bli vanliga familjer; någonting som familjens far Bob Parr inte riktigt trivs med då han hellre vill vara sitt superhjälteego och bekämpa ondskan. Nu lever han ett \"vanligt\" liv med sin fru Helen Parr och deras tre barn. Men familjen besitter fortfarande superhjältskrafterna vilket gör vardagen ganska olik en normal familj. Bob har ett tråkigt jobb på ett försäkringsbolag och livet är inte riktigt lika spännande som förut - vilket gör att han dras tillbaka till sina forna glansdagar som Mr. Incredible då en ny onding dyker upp och vill förgöra honom.
Jag har aldrig baserat hur bra en animerad film är på dess teknik eller hur välgjord animationen är. Visst imponeras man nästan alltid av dagens bländande, färgsprakande och suveränt skapade filmer - men att höja en film som Final Fantasy till ett godkänt betyg bara för att den är otroligt snyggt gjord är för mig inte skäl nog. Jag kan förstå att personer som sysslar med datoranimation kan basera hela sitt betyg på just detta men för mig handlar det i stort sett enbart om story och om jag ägnar tekniken uppmärksamhet är det hur väldesignat det är och inte hur snyggt. Så att säga att The Incredibles är en snygg film känns ganska överflödigt. Pixar bevisade redan i \"Hitta Nemo\" att de behärskade vatten och här låter man äventyret spänna genom en stad, i ett hem, bland vatten och grottor och eld och luft och djungel. Stundtals är det riktigt riktigt vackert och många små detaljer är helt otroliga - speciellt i någon av filmens actionsekvenser.
Mitt allra första intryck av filmen var att den efter första halvan kändes alldeles för lång, vilket jag vet att den fått en hel del kritik för. Visst finns det scener som man skrattar till åt och som gör det hela mer spännande stundtals - men tempot är inte alltid riktigt välbalanserat. Först när själva äventyret kommer igång och alla familjemedlemmar får dra på sig sina superhjältedräkter händer det saker på allvar. The Incredibles lyfter sig ett helt snäpp och blir smartare, roligare och mer fartfylld. Familjemedlemmarna kompletterar varandra bra både med sina personligheter och krafter och de scenarion de försätts i känns spännande. Någonting som man märkt med datoranimerade filmer är att man lagt åldersribban lite högre än just barnfilmer för att passa hela familjen och där lyckas The Incredibles också ganska väl. Det känns som en bra familjefilm helt enkelt.
Ibland är det svårt att veta vad som inte riktigt fångar ens intresse men just själva storyn i sig känns lite platt. En historia om en fisk som letar efter sin försvunne son kanske inte på pappret känns heller som någon otroligt historia men Hitta Nemo kändes mer fridfull och lite mer magisk. The Incredibles är liksom Pixars Actionfilm vilket gör den väldigt underhållande men också just till en ganska ytlig och lite tam historia. Jag kräver absolut ingenting djupt med väldig substans men helhetsintrycket stannar på medel i större delen av filmen; med några toppar och dalar som jämnar ut det hela ganska väl.
Precis som animationen har sina höjdpunkter under vissa delar har också The Incredibles som film sina stunder och intrycket är överlag ganska positivt. Men det finns bättre filmer - både såväl tekniskt som storymässigt. Men det är väldigt härligt att tekniken låter filmskaparna sudda ut gränserna mellan tecknad och riktig film och handla någonstans mittemellan och på så sätt kunna lyfta fram sina vilda fantasier i en ändå realistisk och häpnandsväckande värld. Jag tycker helt enkelt att man gjorde rätt som valde att låta The Incredibles bli en i ledet av imponerande tekniska filmer från Pixar och även om storyn inte håller riktigt mitt intresse uppe hela tiden blir jag ändå underhållen för det mesta. När man sedan ser att en film är gjord enbart i det syftet - känns det som att det räcker ganska bra.
