RecensionDen tysta flykten
Mänskliga robotar och existentialism
Tre skepp i rymden på uppdrag av den amerikanska regeringen att odla och fortproducera den på Jorden utdöende flora i enorma kupolväxthus. Dessa skepp cirkulerar runt jordens omloppsbana i jakt på beskedet till återfärd. Freeman Lowell (Bruce Dern) filmens hjälte är en smått neurotisk botaniker som älskar sin trädgård och all dess härlighet, han hamnar i ständiga dispyter med sina kollegor på grund av sitt excentriska leverne och livssyn.
När beskedet kommer att dom ska demolera växthusen och bege sig hem, när hoppet och lusten till naturens överlevnad är förlorad, då tar Lowells kärlek till moder jord över och han förkastar sina överordnades påbud.
Silent Running är en film som speglar dagens, gårdagens och framtidens problem med miljöförstöring, en ren kommentar till USA:s industriella utsläpp.
Ett möjligt uppmärksammande till de mer aktiva miljöaktivisterna under den tiden, men som även idag ses som fanatiska. Men den tar även upp den mänskliga ensamhetsfrågan, som enda överlevande i en mänsklig civilisation, hur klarar man sig?
Även om Silent Running är en hjärtnupen saga, så känns den äkta och betydelsefull. Det beror nog på Bruce Dern som spelar Lowell, han gör en fantastisk rolltolkning, för utan hans lite excentriska beteende och utseende skulle alla hans triumfer och genombrott kännas lite för sirapslena. Som när Han vandrar omkring i sin egen lustgård och vårdar den värld han bringat till existens och dess medborgare.
Filmen är ett tekniskt mästerverk på sådana detaljer som interiören på skeppet och de tre robotarnas ?kroppsspråk? t.ex. under ett parti poker med Lowell och två av hans ?barn? där dom visar både glädje och list. De visar även sörjandet efter en förlorad kamrat vilket gör att dom blir praktiskt taget mänskliga.
Den bombastiska färden genom Saturnus ringar blir till ett scenario av audiovisuellt klimax. Det är det som visar att regissören är inte någon gröngöling på ämnet, det är han som ligger bakom effekterna i Kubricks 2001: A Space Odyssey. Men har man föräldrar som är konstnärer och uppfinnare att brås på, och själv har studerat arkitektur så är det förstålig att man kan skapa något så vackert.
Silent Running är en film för alla som älskar storslagna rymdodysséer men även ni som njuter av estetiskt vackra bildkompositioner och scenografi.
I bakvattnet av Kubricks 2001: A Space Odyssey säger många, om inte de flesta filmskribenter, dessa vill jag opponera mig i mot, Silent Running är det bortglömda flaggskepp som en dag ska fram i ljuset!
