Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionSin City



Filmen har tre episoder. Ett för övrigt briljant upplägg, helt i min smak. Det är lätt att följa med, och jag känner att jag fick precis lagom tid att lära känna varje huvudperson.

Huvudkaraktären är Marv, en man som fått känna på kärlekens glödheta hetta under en natt, men blev fråntagen den lika snabbt som den kom. Han ska nu göra allt i sin makt för att hämnas. Vi får också följa kriget mellan prostituerade, maffian och den korrupta polisen i staden Sin City. Slutligen får vi lära känna Hartigan, en polis som snart ska pensionera sig som blir anklagad för ett brott han inte begått. Nu ska han ställa allt till rätta.

Jag kan omöjligt säga vad jag tyckte om Sin City. Eller jag kan säga vad jag tyckte om den, men jag har oerhört svårt att ge den ett betyg. Jag älskade den samtidigt som jag hatade den. Filmen hade både riktigt starka sidor och riktigt svaga.

Till exempel, kvinnosynen är katastrofal. 9 av 10, för att inte säga alla, är prostituerade eller på något sätt till för att behaga mannen. De springer omkring med trosor och BH med en stor bazookas i handen. (Haha, eller AK47 eller what the heck de heter, who cares?) Väldigt kul för trettonåriga pojkar kanske (Fast det går nog hem hos 30-åriga män med i och för sig). Men jag köper det inte riktigt.

De manliga karaktärerna, förlåt hjältarna, är å andra sidan riktiga muskelberg med djupa machoröster och obegränsad makt, pondus och styrka. Ptja... Visst blir jag imponerad stundvis men det går till sin överdrift. Nån måtta får det vara?

Men nu till godbitarna i filmen. Fotot är oslagbart. Flera gånger ryser jag av den fantastiska serietidningskänslan, som berättarrösterna också har en stor del i. Att man valt att färgsätta vissa saker, som röda läppar, isblå ögon, blont hår m.m är genialiskt. Man bara suger in all vackerhet och myser. Och att filmen är svartvit var nog ett smart drag eftersom det sprutar en hel del blod, i så gott som varje scen.

En annan sak som jag imponeras av är skådespeleriet. Det märks att skådespelarna (Bruce Willis, Benicio Del Torro, Mickey Rourke, Clive Owen m.fl.) verkligen älskar det de håller på med. De märks att de tycker det är askul att spela ”seriefigurer”. (Elijah Wood spelar en äcklig Bad Guy på ett hörn, tihi) Hur som helst gör alla ett jävligt bra jobb, och jag köper varenda actionreplik, ”An old man dies, a little girl lives. Fair trade”, magnifikt.

Hur som helst. Jag har väldigt svårt att bestämma mig för om jag älskar filmen eller hatar den. Som ni märker är jag helt lyrisk över vissa bitar, men samtidigt stör jag ihjäl mig på nackdelerna. Tja, kanske måste jag smälta filmen i några dagar till. Jag stod ju faktiskt inför samma dilemma efter att jag sett Kill Bill (som jag nu älskar), och skillnaden på filmerna är faktiskt inte så stor när jag tänker efter.

Hade filmen haft ett par starka kvinnliga hjältar också, som Kill Bill, så att man inte blev helt dränkt i testosteron hade den fått en solklar femma. Men nu får det blir en... fyra... Eller ska jag vara snäll och ge den en femma? Nej, man ska inte vara för snäll. Det blir en fyra.