RecensionHyresgästen
I Roman Polanskis Hyresgästen (Le Locataire) från 1976 spelar han själv huvudrollen som den unge mannen Trelkovsky. Han flyttar in i en lägenhet i centrala Paris och blir besatt av den tidigare hyresgästens skrämmande öde.
Hyresgästen bildar tillsammans med Rosemary´s Baby och Repulsion en trilogi om storstadslivets inverkan på det mänskliga psyket som Polanski regisserade under sjuttiotalet. Det är även dessa tre filmer som i min mening utgör hans storhetstid som regissör och har sedan dess inte riktigt hittat tillbaka till sin forna form. Endast i The Ninth Gate och Bitter Moon har han under nittiotalet delvis lyckats med storverk på vita duken. Hans senaste film The Pianist som fick pris i Cannes har ännu inte släppts i Sverige.
Som för det mesta när det gäller Polanski så är det de små medlen och detaljerna som skapar spänningen vilket Hyresgästen är ett bra exempel. Dess ambitiösa längd, cirka två timmar, känns i vissa stunder lite långt men när filmen är slut känns den ändå värd sin tid. Man kan även argumentera för att det är just det långsamma tempot som skapar den otäcka stämningen. Jag själv är en hängiven skräckfilmsfanatiker som sett det mesta och blir aldrig rädd av filmer nu för tiden. Hyresgästen var dock en obehagligt behaglig upplevelse då jag verkligen blev skrämd. Förmodligen på grund av att Polanski med just sitt lunkande tempo och små medel bygger upp i det tysta en så stark hotbild så att när äntligen spänningen får sin upplösning blir resultatet fullständigt paralyserande.
När det gäller skådespelarinsatserna finner man inte mycket att önska då alla avgår med hedern väl behållen. Produktionen är fullständigt lysande och de som gjorde set-designen och kameraarbetet i Trelkovskys mardröms- scener förtjänar en stor eloge. Dessutom är både musik och bildkomposition alldeles underbar att uppleva.
För att summera Hyresgästen kan man säga att den rekommenderas varmt till anhängare av David Lynch och Alfred Hitchcock. Med sin smygande berättarteknik och ibland absurdt roliga och ibland surrealistiskt mardrömslika scener tycker jag att detta är Polanskis finaste stund som regissör. Och alla som gillar psykologiska rysare borde se denna film då den som sagt är fruktansvärt obehagligt behaglig.
