RecensionNightmare Before Christmas
Såhär i juletid (som det var när jag skrev den) när man ska tänka på traditioner och äta samma mat som alltid, se samma program på tv, samma gamla släkt och samma mjuka paket som alltid, känns det skönt att även jag till slut hittat en tradition jag kan hålla hårt på. Min egen traditionella mardröm före julafton, Tim Burtons Nightmare before christmas.
För har du aldrig undrat över varifrån högtiderna kommer? Om inte så är det verkligen på tiden att du började
I Halloween staden bor och regerar Jack, the pumpkin king, tillsammans med vampyrer, häxor, monster, och diverse andra skumma typer. De ägnar sin tid åt att med glädje förbereda för och fira Halloween. Men Jack har börjat tröttna att göra samma sak år efter år, han börjar tvivla på sin roll. Fylld av tvivel tar han promenad genom skogen och råkar snubbla över en portal till Julens hemort. Med stora ögon ser han för första gången julstaden. Här förbereder tomten och hans nissar allting inför julen åt människorna. Jack får en uppenbarelse och en idé om att pröva nåt nytt föds. I år ska han fixa julen, i år tillhör julen the pumpkin king.
Tim Burtons magiska värld har något för alla. Trots monster och häxor är det en underbart varm och charmig värld som möter oss. Mycket tack vare Burtons djupa karaktärer men mest p.g.a Danny Elfmans, Burtons återkommande kompositör, alltid lika lysande musik. Genom de många olika sångerna får vi lära känna stadens skrämmande invånare på ett närmare plan, och precis som de sjunger i början så är de inte alls elaka. Det är heller inte av elakhet som Jack vill ta över julen, han vill bara hjälpa till. Låta tomten få vila för en gångs skull.
Självklart finns även en skurk, en riktigt ond person i staden, nämligen the Oogie Boogie man. Han bryr sig inte om vad Jack säger utan lägger istället vantarna på tomten som offer i hans Oogie Boogie song och självklart måste Jack komma till tomtens räddning.
Animationerna är mycket avancerade och snygga. Kameran gör flera gånger åkningar framåt och runt omkring i Burtons dockvärld. Det ger ett djup och en äkthet som jag sällan sett i en animerad film.
Dockorna, som är karaktärer skapade av Burton, är mycket snygga och roliga. De är typiskt Burton stil som man kan känna igen från hans tidigare animerade filmer och en av dem, Vincent (1982), finns med på en nyutgiven dvd-version av Nightmare Before Christmas som är väldigt rolig att ha. Även ni som läst Tim Burtons bok med rysar sagor som kom ut för 2 års sen känner igen hans stil.
Det här är en skräckmästare i högform. Allt är utmärkt, stämningen finns där, musiken är Elfmans bästa och karaktärerna är som sagt klassiska Burton mästerverk.
Det är en film som skapar både jul- och halloweenstämning. Frågan är väl bara om den ska ses vid jul eller vid halloween, men egentligen är det inget problem. Ju fler chanser att se filmen desto bättre. För mig är detta Tim Burtons bästa verk, och tack vare de animatörer som gjort hans skräckvärld möjlig, regissören Henry Selick och främst Danny Elfmans unika toner så är det här en film som kan konkurrera med vilken spelfilm som helst.
Nu är det bara att vänta tills nästa jul så att jag än en gång kan ägna mig åt min speciella jultradition, men om jag känner mig själv rätt så kommer det nog bli ett antal gånger innan dess.
