Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionÅterkomsten



Från att endast ha varit en gestalt på ett svartvitt foto återvänder, efter tolv år, den försvunne fadern (Konstantin Lavronenko). Han uppträder som om han aldrig varit borta men hans återkomst möts med blandade känslor från sönerna Andrey (Vladimir Garin) och Ivan (Ivan Dobronravov). När fadern sedan föreslår en utflykt är det med tveksamhet de följer med honom på en färd som utvecklas till mer än den utlovade fisketuren.

Det finns flera saker som är slående i den här filmen. Det första är fotot, bildkompositionerna är fantastiska och kameran rör sig hela tiden, betraktar det familjedrama som utspelar sig och fångar de känslor som rör sig under ytan. Det andra är skådespelarna, det märks att regissören Andrey Zvyagintsev lagt ner mycket tid på att hitta barn som kan bära upp de komplexa rollerna han skapat.

Återkomsten får på ett fantastiskt sätt fram den tudelade känslan inför något så välbekant som en far och så obehagligt som en främling. Man får följa faderns tveksamma försök att efter så många år bli den hårda familjefadern som kräver lydnad, Andreys till en början villkorslösa accepterande av den nye mannen och Ivans misstänksamhet och förakt.

Historien kretsar endast kring dessa tre karaktärer medan de rör sig genom öde landskap och städer. Birollerna har minimerats för att stärka dramat och ödsligheten förstärker de inbördes relationerna. Karaktärerna växlar i förtroende och förakt, prövar olika förhållningssätt till den nya och främmande familjekonstellationen. Jag vill påstå att även biopubliken svänger i sympati och ogillande för faderns stränga gestalt och Ivans misstänksamhet. Det är svårt att ta någon klar ställning till så växlande och realistiska karaktärer.

Detta är en vacker, lågmäld och mångbottnad film som dröjer sig kvar länge i minnet. Den utvecklas hela tiden under de drygt hundra minuterna den varar och efter filmens slut fortsätter den att växa i betydelse och förståelse på ett sätt som bara riktigt bra filmer lyckas med.