RecensionThe Friedmans

Efter Fahrenheit 9/11, Super Size Me och Armbryterskan från Ensamheten har det blivit dags för ännu en dokumentär att gå upp på svenska biografer. Regidebutanten Andrew Jarecki har redan kammat hem en rad priser för sin film om den dysfunktionella familjen Friedman. Och det beror inte bara på vår fascination för andra människors olycka.

För The Friedmans är inte någon dokusåpa-freakshow som exploaterar en familj i kris. Här handlar det snarare om att ge en inblick i de omständigheter som mot slutet av 80-talet ledde till att denna till synes helt vanliga familj plötsligt hamnade på Amerikas löpsedlar. En misstanke om att familjefadern Arnold Friedman var pedofil blev startskottet för en härva som efterhand fick oanade proportioner och resulterade i hundratals anklagelser om olika sexualbrott där såväl Arnold som sonen Jesse tycktes vara inblandade.

Det unika med filmen är att den till stor del innehåller familjens egna film- och videoinspelningar. Arnold och hans tre söner – David, Seth och Jesse – var alla flitiga filmare och dokumenterade gärna sin vardag, både före och under den långdragna rättsprocessen. Jarecki tyckt ha fått närmast obegränsad tillgång till detta material, vilket ger en fängslande och stundtals obehaglig närvaro till dramats huvudpersoner. De privata filmklippen varvas med intervjuer, där såväl familjemedlemmar som poliser, journalister, målsägande och advokater får komma till tals.

Både Arnold och hans yngste son Jesse döms på flera punkter skyldiga till sexuellt utnyttjande och hamnar i fängelse. Arnold hinner dö i innan hans strafftid är avtjänad och Jesse friges 2001. Vad ingen i efterhand bestrider är det faktum att fadern var pedofil, att han innehade stora mängder barnpornografi och att han vid ett par tillfällen även antastade småpojkar. Däremot får vi under filmens gång en känsla av att många av anklagelserna kan ha varit framprovocerade av den masshysteri som lätt infinner sig i samhällen där dylika händelser inträffar. Detta skapar också en viss osäkerhet kring hur pass inblandad Jesse egentligen var i faderns brott och i vilken grad han eventuellt själv var ett offer.

Styrkan i dokumentären ligger således i det sätt regissören låter de inblandade berätta sina respektive versioner av hur saker och ting verkligen har gått till. Utan att försvara de fasansfulla brott som ligger till grund för anklagelserna tycks Jarnecki samtidigt mana till viss försiktighet vid den här typen av rättsfall. Han presenterar en komplicerad och tvetydig bild av de påstådda händelserna och riktar underförstått en del kritik mot det rättssystem som utfärdade familjens slutgiltiga dom. Det gör The Friedmans till en intresseväckande tragedi som lämnar åskådaren att dra sina egna slutsatser.