Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionGet a Clue



Handlingen går i princip ut på följande: Lexy är en ständigt välklädd och välsminkad rikemansdotter som i princip inte gör annat än att shoppa, gå i en sådan skola som rikemansdöttrar går i, samt skriva artiklar i skoltidningen. En vacker dag lyckas hon dock få en skvallerartikel rörande två lärare publicerad i en ”riktig” tidning. Dagen därpå försvinner den ena läraren spårlöst och Lexy beslutar sig för att ta reda på vad som egentligen hänt. Till sin hjälp tar hon sin modefixerade bästa tjejkompis, den lätt irriterande kameranörden och sist men inte minst den lite mystiske ensamvargen som inte är som alla andra på skolan…

Man tänker när allt kommer omkring ganska sällan på att det enorma Disneymaskineriet vid sidan av sina mer påkostade, animerade produktioner även släpper ett inte obetydligt antal filmer av den här typen. Inte för att ”Get a Clue” eller närbesläktade filmer förtjänar någon större uppmärksamhet för vare sig sina skådespelarinsatser eller sin gripande berättarteknik. Som film betraktat är ”Get a Clue” förstås helt och hållet hopplös. Bortom all räddning.

Den är faktiskt så pass bedrövlig att man inte ens kan ge den epitet ”misslyckad” eftersom att det för ett misslyckande krävs att man faktiskt försökt göra filmen annorlunda. Det får man sannerligen inte någon känsla av att folket bakom den här filmen har gjort. Med största sannolikhet var ”Get a Clue” från första början tänkt att bli precis som den är. Den tanken är ytterligt obehaglig. Den skrämmer mig och får mig att vilja lägga till namnen Maggie Greenwald samt Alana Sanko på min lista över människor som jag aldrig vill möta i en mörk gränd, eller någon annanstans heller för den delen.

Men om det nu var meningen att göra en så vidrigt dålig rulle så måste man nästan beundra hur väl det har genomförts. Rollbesättningen kunde knappast vara mer lyckad, med tanke på att både före detta b-barnstjärnan Bug Hall och nyblivna påläggskalven Lindsay Lohan har stor erfarenhet inom genren usla, billiga familjekomedier.

Som jag kan ha antytt tidigare är jag inte särskilt förtjust i den här filmen. Åtminstone inte som film. Som fenomen däremot är den relativt intressant. De många (och då menar jag verkligen många) klyschorna och schablonerna fascinerar, liksom den till synes outsinliga strömmen av prylar och manicker eller det faktum att huvudpersonen och hennes bästis byter utstyrsel så ofta att stora delar av filmen känns som en dåligt maskerad Hennes & Mauritz-reklam (en känsla som kanske inte ligger allt för långt från sanningen). Det här är en genomkass och genomytlig skapelse och sådana fascinerar vare sig man vill det eller inte.