Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionPsycho



Varför göra en film som är en nyinspelning av ett redan nästan fullkomlig filmiskt mäterverk? Varför skriva en recension av filmen som egentligen bara är en rent av kopia av orginalet? Är det inte uppenbart då att om originalet var bra är denna också lika bra? Svaret: beror på.

När man fick höra att Van Sant skulle göra en nyinspelning av Hitchcocks Psycho så var de flesta överens att detta var något man bara inte rörde, Psycho anses nästan som något heligt inom filmvärlden.

Filmen gjordes helt och hållet som en kopia av orginalet, man kopierade klipp för klipp: tajming, vinklar, skådespeleriet, musiken, ja allt är nästan helt som i orginalet (utom duschscenen och en scen på slutet som gjordes kortare än den är i orginalet). Men ändå är de båda filmerna helt olika, man kan se båda men ändå få en känsla att man har sett två olika filmer som råkade ha samma manus och samma klipp etcetera.

Det första man märker är att filmen är helt klart modernare än orginalet, den är också tydligare än Hitchcocks rätt subtila film. Skådespelare känner man igen och filmen är i färg (mycket färg!). Men inte är det värre för det, jag är säkert en av de få som tycker att denna film inte alls är så dum, tvärtom är det en värdig hyllning av orginalet.

Det som är det mest underliga med den nya filmen är att, även om man har bara kopierat orginalet rakt av, så har man ändå lyckats skapa en ny atmosfär, som nte finns i orginalet. Mycket av de beror på att man inte ser orginalet så som man gjorde det på 60-talet – den är inte så skrämmande som den var då. Det är däremot den nya, den har bara anpassat Hitchcocks redan orginella skräckideal till nutiden. En annan viktig aspekt i den nya filmen är färgen och fotot, som båda är helt fantastiska att se på. Färgpaletten är så sprakande och fotot är så isande att man både ryser och njuter av att se på dem. Skådespelarna är lite olika, vissa har tagit de ursprungliga karaktärerna och uppdaterat dem medan andra spelar troget orginalet, men alla gör det bra och trovärdigt. Speciellt Vince Vaughn, som är en njutning att se som Norman Bates. Musiken är den från orginalet fast lite uppdaterad, men funkar lika bra.

Handlingen känner ni ju till - en kvinna tar in på ett öde motell som inte haft en gäst på åratals. Mannen i lobbyn, och ägaren av motellet, heter Norman Bates. Han framstår som en charmig främling men under ytan är han en kallblodig psykopat. Det dröjer inte länge tills kvinnan tar reda på det här - men då är det försent...

Jag ser filmen som en hyllning och inte som en hädelse, och tycker absolut att man ska ge den en chans, oavsett vad man har hört eller tycker. Alla som inte tror eller inte tycker att man kan göra något sånt bör se denna kontroversiella hyllning till en av vår tids mest klassiska skräckfilm.