Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionDödlig fälla



Det finns personer här i världen som tror att John Frankenheimers enda film överhuvudtaget är Island of Dr. Moreau. Om dom nu tror detta på grund av ren dumhet eller ren okunskap vet jag inte, men en sak är säker: dom missar en förbannat massa bra film. Frankenheimer regisserade närmare 50 filmer och tv-serier innan han tyvärr avled år 2002 och det är här nog en av hans bästa filmer.

Roy Scheider är en mer eller mindre framgångsrik affärsman som bor med sin vackra fru Ann-Margret i ett stort hus i Los Angeles. I en stund av tillfällig förvirring och gubbsjuka så blir han otrogen med en 22-årig strippa under en affärsresa. I tre veckor har dom ett förhållande och sedan så rinner det bara ut i sanden. Livet går vidare, men en dag så dyker det upp tre obehagliga herrar med täckta ansikten och vitsiga kommentarer. Dom har filmat hela hans affär med strippan och kräver honom nu på sammanlagt 150000 dollar per år. Roy Scheider vägrar och blir då kidnappad. Han får se ett videoband där strippan blir mördad med hans pistol. Med detta och det faktum att dom också fått tag i en av hans rockar som har hennes blod på sig så inser Roy att dom inte är att leka med.

Han har redan berättat för sin fru om sin lilla affär och är djupt ångerfylld. När så detta problemet med det mördade strippan dyker upp så inser han att han bara inte kan sitta still och betala pengarna (som han ändå inte har). Tillsammans med sin fru, som på något sätt har accepterat det hela, så lägger han upp en plan för hur han ska få slut på eländet.

Jag har inte läst Elmore Leonards bok som filmen bygger på, men är filmen så bra som den är nu så måste ju boken vara toppen. Frankenheimer är en av dom mest kunniga thriller- och actionregissörerna som arbetat i Hollywood och han klarar arbetet ytterst fint, och får inte bara fram osedvanligt obehagliga våldsscener utan fina karaktärer och rollprestationer som är utöver det vanliga. Samspelet mellan Roy Scheider och vår egen Ann-Margret är i toppklass. Jag skulle för första och enda gången i mitt liv vilja använda ordet ”elektriskt” i samband med deras scener ihop. I sekvensen där Roy för första gången berättar om sitt snedsprång så lyser det verkligen om både honom och vår svenska skönhet. Frankenheimer har låtit kameran rulla och gett plats åt två oerhört skickliga skådespelare. Den förvanling som Ann-Margret gör från den glada lyxhustrun till den bittra arga kvinnan som blivit sviken av sin man, i den scenen är bland det bästa jag sett i skådespelarväg.

Skurkarna spelas ypperligt av trion John Glover, Clarence Williams III och Robert Trebor. Glover som den minst sagt sleazige porrproducenten med tangas och ständigt med sin underbara stirrande blick. Williams som en ständigt påtänd hitman och Robert Trebor (observera palindromen i efternamnet) som den homosexuelle, mesige och ganska snälle porrklubbsägaren Leo. Dom är starka karaktärer, men det går aldrig överstyr och dom känns oerhört äkta. En scen som verkligen sticker ut, och där Frankenheimer helt enkelt måste ha satt upp två kameror och filmat rasket i ett svep är när Scheider och Trebor sitter och pratar på en bar och den förstnämnde manipulerar den panikslagne porrkillen tills tårarna sprutar. Filmisk magi helt enkelt.

Eftersom detta är en klassisk Cannon-produktion så ser det bra ut, musiken funkar finfint och våldet är rått och relativt detaljerat. Man försöker inte dölja något och sleazet väller över åskådaren. Men det gör inget. Det funkar så bra, så bra och Frankenheimer kan återigen vara stolt där i sin grav över en toppenrulle!

Lägg även märke till vår favoritkille Ron Jeremy som sitter i en bubbelpool på ett vilt party. Han dyker upp där man minst anar det! Amber Lynn och Blackie Dammett ska enligt legenden synas där någonstans i mängden också. Härligt! En annan cameo görs av den ständigt utmärkte Doug McClure, i stort sett endast på affisher och i tv-inslag som nån form av politisk kandidat.

Se den. NU!