RecensionLandet för längesedan

Don Bluth är en tecknare som från början jobbade åt Disney. Men i början av 80-talet började han göra egna filmer (vilket detta har lett till att dom flesta av hans filmer har gjort succé). En av dom filmer som gjorde succé var \"Landet för Längesedan\" från 1988. En tecknad film som utspelar sig under den tid dinosaurierna regerade på jorden, men samtidigt som växterna runt jorden höll på att dö ut.
Istället för att det är dom mer biologiska namnen på dinosaurierna, så förkommer mer enkla namn som långhals, tre-horning, stormun, taggstjärt och så vidare.

Filmen handlar om en brontosaurs-unge (långhals) som heter Lillefot, som blir föräldrarlös efter att hans mamma blivit biten av en T-Rex (Vasstand) och skadat sig kraftigt efter en stor jordbävning som förekommer i filmen. Efter det så måste Lillefot ta sig till den enda plats, där det finns växter och liv kvar, vars denna plats kallas i filmen för \"Den stora dalen\".
Under sin färd mot dalen, träffar lillefot på fler dinosaurie-ungar som kommit bort från sina föräldrar:
Stormunnen Kvacki, Flygaren Petri (en sorts fågel), Taggstjärten Tagg och den mycket kaxiga och beservissiga
Trehorningen Cera (Treseratopps), som i hälften av filmen är rätt otrevlig mot Lillfot. Alla dom dinosaurie-ungarna följer Lillefot på hans resa till \"Den Stora Dalen\", men under resan dit får dom problem. Inte bara utav \"Vasstand\" och av brinnande vulkaner, utan också utav gräl i gruppen, skärskilt mellan Lillefot & Cera.

Filmen är rätt bra tecknad, och man ser tydligt att det är Don Bluth som har tecknat filmen, om man ser noga på hans tidigare och senare figurer som i \"Resan till Amerika\" från 1986 och \"Änglahund\" från 1989. Don Bluth brukar ibland sätta in blod och våld i sina filmer, men här förekommer det lite i början nästan. Filmen har ett bra budskap, att man måste hjälpa och att tro på varandra och samarbeta. Verkar det här bekant, jo, för Disney gjorde en liknande film flera år senare, som var dataanimerad: \"Dinosaurier\" 2000.
Men den här filmen gjordes förre.
Filmmusiken är alldeles för underbar att höra. Den låter sorglig och härlig och rolig. Från min sida, så borde musiken till denna film (som är skriven av James Horner \"Titanic\" 1998) blivit Oscars-nominerad, och låten \"If We Hold On Together\" som sjungs av Diana Ross, är precis som hennes sångröst, så härlig och vacker.

Filmen blev rätt poppis här hemma i Sverige om jag inte minns fel, ta till exempel mjukisdjur, bildeböcker, tv-spel.
Tyvärr så har det gjorts en rad uppföljare till denna film, som är helt olika den orginalet: Löjliga sånger, förekommer inte i ettan tack och lov! De svenska rösterna spelar väldigt bra här, det är duktiga barn-skådisar som lånar ut sina röster!

Se denna film med hjärtat, det gör jag, och jag minns denna film än idag som jag gjorde när jag såg den första gången, för 16 år sen. En härlig men samtidtigt sorglig film om man tänker på Lillefot och hans mamma! Se den med hjärtat säger jag bara!!