RecensionSpider-Man
Den här recensionen måste nog börja med en bekännelse: jag har aldrig läst Spindelmannen, så om jag poängterar självklarheter får ni förlåta mig.
I början av filmen berättar Peter Parker, som sedemera ska bli Spindelmannen, att historien, som alla historier, egentligen handlar om en kvinna. Det var inte det jag hade väntat mig, men det passar filmen bra. Petes stora kärlek heter Mary Jane och bor granne med Peter sedan de båda var sex år. Tyvärr är Pete blyg och bortkommen, och har aldrig förklarat sin kärlek för M.J., som istället har en buffel till pojkvän.
När Petes klass besöker ett spindelforskningscenter blir han biten av en genmanipulerad spindel. Jag har för mig att det var en radioaktiv spindel i serien, men kanske ligger genmanipulation bättre i tiden. Spindelbettet gör att Pete får superkrafter, som han utnyttjar i kampen mot skurkar i staden.
Petes bäste vän, Harry, är son till den store vetenskapsmannen Norman Osborn. Efter ett misslyckat experiment får Norman övernaturlig styrka, men blir samtidigt galen och ond. The Green Goblin har fötts.
Filmen är mer än bara en actionfilm. Samtidigt som Pete förvandlas till en superhjälte och Spidelmannen föds, mognar han och blir en man. Tobey Maguire gestaltar Pete mycket bra. Man känner hur han får kämpa, inte bara med superkrafterna som måste kontrolleras, utan också med de vanliga pubertetsproblemen. Hur ska han få M.J. att se bortom hans mask? Hur ska han klara sig utan sin farbror, som dör i början? Är han på rätt väg i livet?
Skurken i filmen kanske är lite av en stereotyp, men han finns ju bara för att Spindelmannen, hjälten, ska ha en fiende. Det man ser av Willem Dafoe som Norman Osborn alias The Green Goblin är tillräckligt övertygande för att rollfiguren ska bli så trovärdig som en serieskurk kan bli. Han är inte bara skurk, utan också en pappa och vetenskapsman. Alla dessa sidor kommer fram väl.
Specialeffekterna i filmen är välgjorda och besvärar inte, utan lyfter filmkänslan. Det är en riktigt snygg film. Är du, som jag, inte så förtjust i action och slagsmål - se filmen och gör det på bio. Du kommer att bli förvånad. Om du sitter kvar till slutet av eftertexterna får du dessutom höra originaltemat till Spindelmannen, vilket gav till och med mig en nostalgikick.
Andrea Pelikan
