Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionFight Club



Av någon anledning tänkte jag se den samtidigt bioauktuella tarzan istället för figt club eftersom jag tyckte att affischen såg så tråkig ut. Att regissören David Fincher gjort Seven och The Game visste jag inte heller förens efter biobesöket. Men Fight Club fullkomligen slog ner mig, lämnade mig med eftertanke efter besöket i den där salongen vi älskar så mycket men det var samtidigt egentligen först när jag införskaffade filmen på Dvd som jag verkligen kunde se den och än idag när jag ser om den har jag inte tröttnat.
Den nästan alltid lika fantastiska Edward Norton spelar en karaktär fast i ett mönster. Han sover inte på nätterna, han avskyr sitt job eller rättare sagt avskyr han hela sitt liv. Han vet oftast inte om han är vaken eller drömmer, eller drömmer när han är vaken. Kort sagt är han en förvirrad människa i en värld där hans vardag är likadan dag efter dag.

För att bryta sitt mönster börjar han gå kurser som är för män med cancer eller andra problem eller sjukdomar. Han lider inte av dessa problem men det är ett sätt för honom att komma ut i världen och kunna träffa människor och få någonting att hålla fast vid.
En dag möter han Marla Singer och förändringarna tar form. Men det är när Tyler Durden (Edward Norton) stiger in i hans liv som saker verkligen förändras. Tillsammans bildar de Fight Club, tillsammans förändrar de Tylers tråkiga liv till någonting helt annorlunda.

En sak som man tidigt lär sig om film är att det är ett bildberättande. Till skillnad från teaterns film kan man med den där lilla magiska kameran lura tittaren, förvränga bilden och placera skådespelare i situationer, vinklar och scenario som inte är möjligt på något annat sätt än genom film. Och lika mycket som Fight Club är en fantastisk resa och berättelse är det Finchers personliga bildspråk som gör den så träffsäker.
För en regissör som varit assisterande kamerman och effektfotograf för filmer som Indiana Jones och Star Wars Episode VI är det ganska självklart att Fincher kan sin kamera och dess optik.

Men mest handlar det ju självklart om den spännande historien som blandas drama, action, komedi och framförallt starka karaktärer placerade i ett scenario som är både chockande och skrämmande.
Samhällssatir är förmodligen det som tilltalar mig mest av allt med det man kan skriva ett manus om och även fast Fight Club inte är någon propagandafilm om dagens amerika eller ens särskilt fokuserad på att berätta vad som är fel i världen finns där bitar och framgment som tyder på mänskliga reflektioner kring världen och mänskligheten.

För man kan se Fight Club en gång och bara låta alla fantastiska repliker som man matas med i alla fall den första timmen totalt ta över, eller så kan man låta sig underhållas helt av humorn, allvaret och den alltid lika träffsäkra svarta tonen.
För Fight Club sviker inte en enda sekund under sina över två timmar långa berg och dalbanaresa. Brad Pitt och Edward Norton i händerna på David Fincher känns levande och träffsäkra och ingenting i berättelsen känns överflödigt.