Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionHitta Nemo



Andrew Stanton har gett oss filmer som Monsters Inc. och Toy Story. Nu är han här igen med Finding Nemo. Han har själv skrivit historian och regisserat den. Personligen så är detta Stantons bästa animerade äventyr

Filmen handlar om fisken Marlin som förlorade sin fru och nästan alla ägg som skulle bli hans barn. Däremot så överlevde ett ägg. Nemo föddes. Nemo föddes med en för liten fena och vi får börja följa han på hans första skoldag. Han och några kompisar tävlar om vem som kan gå närmast en båt som ligger ute på sjön när plötsligt försiktige och överbeskyddande Marlin dyker upp, han och Nemo hamnar i ett litet bråk och i ren protest mot hans fader så simmar Nemo till båten. På vägen tillbaka så blir han dock tagen av dykare.
Nu ska Marlin ut och, just det, hitta Nemo. Han stöter på Dora som är en fisk med ohyggligt dåligt närtidsminne, hon hjälper Marlin i sin resa på jakt efter Nemo.
Nemo hamnar i ett akvarium tillsammans med andra fiskar ska han försöka fly ut till havet igen.
En kan tycka att det är praktiskt taget omöjligt för fiskar att rymma från ett akvarium, men med hjälp av en pelikan så är det inte omöjligt.
Folk kanske tror att pelikaner äter fisk, men i Finding Nemo så har några av djuren faktiskt blivit vegetarianer, som tre hajar som bildat en anonyma fiskätar klubben, en av hajarna har faktiskt lyckas hålla sig ifrån fisk i hela tre månader.

Finding Nemo är ungefär som en vacker professionell ståuppkomiker som ska upp på scen. När man ser personen gå upp på scenen har man redan bestämt sig för att gilla personen bara tack vare personens vackerhet.
Sen när personen börjar berätta skämten gör han/hon det på ett sånt oförklarligt bra sett så att skämten blir roliga bara tack vare sättet personen berättar det på. Självklart så hänger det personen berättar ihop och bildar en komisk och söt liten berättelse.
Exakt så är Finding Nemo. Redan från första början så märker vi av den förbluffande miljön och gillar den redan vid första anblick. Sen när skämten börjar så skrattar man inte åt skämten utan på sättet dem berättas på. Visst finns det anständiga skämt också men hur många personer kan få ”Mine, Mine, Mine” att bli roligt. Väldigt få.
Och självklart har den där Disney touchen med en söt berättelse bakom alla skämt. Skämten i Disney brukar oftast vändas till barn, men här har nog en vuxen minst lika kul som barnet. Det finns skämt som barn inte förstår i filmen som t.ex. hur Dora med sitt dåliga minne blandar ihop namnet Nemo med alla medlemmar i bröderna Marx gänget (visst hon har hemskt minne men kommer ändå ihåg alla medlemmarna, fantastiskt).

Skådespelare som Albert Brooks (Marlin), Ellen DeGeneres (Dora), Alexander Gould (Nemo) och William Defoe som spelar Gill: ledaren i akvarium, gör alla ett bra ”röstjobb”. När man ser filmen så slår det en att hur får dem rösterna att passa så bra in i filmen, antagligen spelar dem först in rösterna och gör sedan animeringarna. För det är dock inte bara rösten som passar in, hela fisken gör ansiktsuttryck och kroppsuttryck som matchar med rösten. Detta gör att karaktärerna, ja just det karaktärerna, för vi vet nog alla att en fisk inte tänker som människor gör, men här gör dem just det vilket leder till att dem inte är fiskar dem är karaktärer, personligheter.
Det är bara i början man tänker på dem som fiskar, sedan blir dem personer, lika verkliga som du och jag. Sen förstår vi ibland hur dumt det ser ut när fiskar t.ex. kramas, detta gör så att filmen då och då kan kännas lite, ja, töntig. Men jag tvekar inte en sekund på att barn gillar det.

Dock så är det alltid det vackra som vi blir ständigt påminda om. Den är så häpnadsväckande vacker att det ofta ser verkligt ut. Det kommer nog inte ta lång tid innan vi får se en dator animerad verklighet.

Man gillar verkligen den här filmen, tack vare att den är så vacker och publikvänlig. Alla i familjen kommer att ha två timmars underhållning i mästerklass.
Och man lämnar filmen med hakan nere, dansandes glatt till \"Beyond The Sea\", undrandes om man någonsin kommer att få se något som detta igen.