Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionVampires



Som troget Carpenter-fan har jag svårt att ogilla något utav hans verk. Jag kan dock hålla med om att det i hans fall var bättre förr. Tiderna har sannerligen förändrats för Carpenters del. Efter att under 70 talets senare del och under 80-talet fått sin storhetstid, blev 90-talet ett kärvt årtionde för denne forne skräckens mästare.

Hårdingen James Woods spelar den härdade vampyrjägaren Jack Crow, som tillsammans med sitt team, på uppdrag utav Vatikanen, har i uppgift att utplåna dessa blodsugande bestar vi kallar vampyrer. Det hjälper dock inte med vitlöksklyftor denna gång. Nä, för att ta kål på dem krävs en påle genom hjärtat, och det resulterar ju i, vad ni kan förstå, en hel del blod och slafs.

Personligen anser jag att denna film inte är så pass genomruttet som ryktet säger, lite överraskad blev jag. Filmens inledningen är bland det bästa Carpenter gjort under senare 90-tal. Teamet ska här infiltrera ett vampyrnäste långt ute på ”vischan”, och jag kan utan att avslöja alltför mycket säga att den som gillar
Robert Rodriguez ”Desperado” säkert lär gilla detta.

Visuellt är ”Vampires” i det närmaste perfekt. Man har lyckats hitta utmärkta miljöer att spela in på. Härjade lanskap där hettan nästan känns genom tv-rutan.
Jag vill ännu en gång slå ett slag för den enligt mig suveräna inledningen. Fotot är där mycket stilfullt,
och personligen anser jag att det fortsätter i samma anda genom hela filmen. Så, Carpenter har i alla fall lyckats med att skapa en, i alla fall till utseendet originell vampyr-rulle.

Carpenter har alltid varit högst fascinerad av Western-filmer. ”Vampires” påminner starkt om en sådan, både när det gäller miljöer och karakärer. Det spars sannerligen inte på blod, det vill jag lova. Detta är definitivt en av Carpenters blodigaste filmer till netto. Splatter-scener finns det gott om, så de känsliga får nog blunda en hel del om de ska se denna film.

Manuset är tyvärr ganska sumpigt, det börjar bra, men spårar snart ur, och blir både förutsägbart och tråkigt ända fram till det ganska klichéfyllda slutet. Trots detta är grundidéen intressant, och jag tror, om man bara lagt ner lite mer tid och möda, att ”Vampires” hade kunnat bli en riktig höjdare, en kommande kultfilm till och med.

Talar vi skådespelare, kan jag säga som så, de är inte filmens starka sida. James Woods är helt acceptabel, på gränsen till ”över-macho”, men helt okey. Hans karaktär Jack Crow kan med nöje placera sig i Carpenters kult-fack, bland kultikonerna Snake Plitsken, Jack Burton och John Nada. Den som dock stinker, värre än en korusa,
är B-skådisen Thomas Ian Griffith som den fruktade vampyrledaren Valek. Griffith ger ett blekt intryck, och lyckas inte med att ge sin karaktär en gnutta liv. Valek blir i slutändan inget mer än ett långhårigt spån.
I överlag innehåller ”Vampires” flera karaktärer som jag tycker kunde ha kryddats med lite mer personlighet.

Det jag avnjöt allra mest i denna film, var det utsökta soundtracket. Är det något man kan vänta sig av ”Herr Snickare” så är det klockrena sådana. Denna musik skiljer sig dock från det sedvanliga Carpenter-soundet, då det är Mexico-blues influerat denna gång. Här är det slide-guror som gäller, syntarna känns väldigt avlägsna.

John Carpenter är en bra regissör, det vet vi alla. Tyvärr har han på senare tid tagit sig an alltför många dåliga manus. Carpenter ska göra lågbudget, så är det bara, det är med den knappa budgeten han fungerar bäst.

Vampyrfilmer är vi inte fattiga på. Listan kan göras lång.
Varför temat är så populärt vet jag inte.
En sak vet jag dock, Carpenter kan bara han vill. Så Carpenter: VILL!!!