RecensionAlways

Steven Spielberg tillhör en av tidernas främsta regissörer med en lång rad klassiska filmer på sitt CV, men det finns de få stunder då han inte riktigt lyckats imponera fullt ut på publiken, ett sådant tillfälle var med denna romantiska drama, "Always."

Filmen är löst baserad på Victor Flemings film "A guy named Joe" (1943), en film som Spielberg sägs ska ha påverkat honom så mycket när han var yngre, därför ses denna film som en hyllning till just den filmen, den stora skillnaden att filmen utspelar sig i modern tid och istället för krigsveteraner så handlar filmer och brandbekämpare från luften.

Att Spielberg tar sig an ett romantiskt drama kanske inte tillhör hans största merit, men han har visat gång på gång att han kan ta sig an i princip vilket material som helst och göra någonting bra utav det, och på många sätt lyckas han också med "Always" skapa något som har hans typiska kännetecken. Spielberg har kanske lite svårt att få till det roliga i filmen då den mer är en film som behandlar sorg och att gå vidare i livet, men han gör ett gott försök och lyckas få ihop några roliga ögonblick också, men det är den dramatiska delen som funkar bäst.

Richard Dreyfuss och Holly Hunter spelar mycket bra i sina roller, både känslosamt och övertygande, John Goodman och Brad Johnson gör tappra försök till lite roliga karaktärer men har lite svårt att övertyga på den biten, kan ibland bli lite löjligt, men de gör trots det goda insatser de också. Vi får inte glömma Audrey Hepburn som gör sin sista roll i denna film som en ängel som försöker vägleda Dreyfuss karaktär på den rätta vägen. En tunn men övertygande prestation. De övriga skådespelarna gör bra ifrån sig med det lilla spelrum dem har.

Handlingen är en klassisk drama om kärlek, död och att gå vidare. Här försöker Dreyfuss efter sin död träna upp en ny pilot, men när piloten börjar att visa intresse för Hunters karaktär blir saker och ting komplicerat. Med spännande flygsekvenser, den lättsamma humorn och romantiska dramat blir den både känslosam och spännande ända till slutet.

John Williams musik bygger upp filmen mycket fint och är ett av filmens stora fördelar, både roliga, spännande och vackra toner som bara John Williams kan bidra med till en typisk Spielberg film.

Så hur ska jag summera Spielbergs film? Den kanske inte tillhör hans bästa men den är absolut inte dålig. Den har klassiska Spielberg drag och den underhåller under de två timmar den spelas. Den är spännande, känslosam och bitvis rolig men det är humorn som är den stora svagheten för att filmen ska kännas fulländad. Spielberg kan inte göra en besviken. Och oavsett om hans filmer inte alltid når ända fram så sviker de inte i första taget.