RecensionPojken och hägern

Hayao Miyazaki har sedan han skapade Studio Ghibli gett oss filmer som varit både känslosamma, fantasifulla och framförallt spännande och fint animerade. Att se Studio Ghibli hålla fast vid den traditionella animeringen är ett gott tecken på att studion håller än, fast det ett tag såg ut som de skulle avrunda, men Miyazaki verkade inte riktigt klar än utan gav oss ytterligare en historia i klassisk Miyazaki, och resultatet är näst intill perfekt.

Att Hayao Miyazaki kan berätta en bra historia är ingen nyhet. Allt han har tagit vid har blivit bra och trots sin höga ålder så visar han ännu en gång att han fortfarande kan ta med oss på en fantasirik historia som samtidigt är känslosam. Och resultatet skulle dessutom bli hans andra Oscar sedan "Spirited away" (2001), men håller den samma kvalitet?

Karaktärerna i filmen är lätta att tycka om men tyvärr får de allra flesta väldigt lite spelrum då historien mestadels kretsar kring våran huvudhjälte Mahito som hanterar sin mammas bortgång när han dras in i en helt annan värld, där både det ena och det andra händer. Filmen bjuder på många karaktärer, vilket därför är synd att de inte får tillräckligt med spelrum. Den närmaste som har lite mer spelrum för berättelsen är den talande Gråhägern som blir hans hjälp på vägen när han är med. Mahito får dock hjälp av de övriga karaktärerna på vägen som för filmen framåt.

Handlingen utspelar sig under andra världskrigets slut, en period som Miyazaki ofta återkommer till. Sedan tas vi med in i en fantastisk fantasivärld där man inte vet vad som ska hända härnäst. Ibland kan kanske historien bli lite svår att hänga med, även om pusselbitarna läggs ihop i slutet. Ibland kan det vara lite svårt också att se en handling som håller en röd tråd men man förstår att en stor del av berättelsen kretsar kring att Mahito ska finna den saknade pusselbiten för att han ska kunna gå vidare i livet.

Musiken är vackert skapad av Joe Hisaishi som legat bakom flera av Studio Ghiblis filmer. Även med denna lyckas han skapa en bra atmosfär som stärker filmens handling och håller den på en bra nivå under hela filmen.

Den stora frågan är nu, hur bra är egentligen "Pojken och hägern" i sin fulla helhet? Som film är den mycket vacker, musiken är perfekt och filmen har den klassiska Hayao Miyazaki som vi älskar, men den kanske inte rik5tigt når upp till "Spirited Away" om man ska göra en jämförelse. Men det är ändå inte långt ifrån för filmen har många bra kvalitéer och två timmars speltid känns inte så farligt lång. Som sagt, inte Miyazakis bästa men helt klart en film värt att se om man älskar animerad film och Studio Ghibli.