Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionNiceville



Filmatiseringen av boken ”The Help” blev en stor succé, man skildrar hur förnedrande och rasistiska de vita medborgarna var i Mississippi under 1960-talet. Den svarta befolkningen fick jobba väldigt hårt som bland annat hembiträden. Det är alltså en film om de svarta hemsamariterna som nästan behandlas som slavar, deras uppgift var att hålla hemmen rena och ta hand om barnen.

Jag vill först börja med att skriva att Mississippi under 1960-talet hade de hårdaste raslagarna i hela landet. Delstaten blev också ett huvudmål för medborgarrättigheternas kamp för alla svartas rättigheter.

Filmen bygger på en väldigt stabil och bra grund, men den blir lite stapplig då de har för många karaktärer vilket gör att den blir lite smått flummig samt att den röda tråden är lätt att tappa bort emellanåt. Filmen är provocerande långtråkig och blir nästintill sentimental och mina tankar efter att ha sett den är att filmen antagligen passat bättre som en TV-serie.

Filmen handlar om Skeeter Phelan som precis avslutat sin collegeutbildning och försöker få ett jobb som skribent för en tidning. Alla hennes kamrater trycker ner de svarta och har rasistiska åsikter. Skeeter känner att orättvisorna behöver tas itu med och tänker skriva en bok för att öppna ögonen hos medborgarna i Mississippi. Hela filmen handlingen kretsar kring att de svarta exempelvis inte fick använda toaletterna i husen utan skulle använda utedassen så att de vita inte skulle smittas av ”svarta sjukdomar”.

Innan jag satt mig för att se filmen så fundera jag på hur de ska kunna dra ut filmen i hela 2 timmar och 17 minuter utan att den blir långtråkig, vilket den tyvärr också blir. Filmen är alldeles för slö och det tar evigheter innan filmen visar sitt riktiga jag och siktar in sig på ett huvudmål, det vill säga mer rättigheter åt det svarta folket.

I filmen hittar vi en hel del väldigt duktiga skådespelare såsom Emma Stone, Viola Davis och Jessica Chastain som alla gör ett mycket bra jobb.

Jag tycker filmen har en mängd bra synpunkter som är viktiga att tänka på, alla är lika värd oavsett hudfärg, religion och åsikter. Filmen får en svag fyra av fem på grund av att den tar väldigt långt tid på sig att få upp tempot.