Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionFury



Andra Världskriget – kriget som aldrig tycks ta slut. I alla fall i filmens värld. 70 år efter denna gigantiska konflikt fortsätter dess historier att fascinera. Idag finns närmare 1300 filmer om perioden 1939 – 1945. Och fler är på inkommande.

Historien i Fury utspelar sig i Tyskland under slutrakan av kriget, april 1945. Den följer det tätt sammansvetsade manskapet i en trång Sherman pansarvagn. De pressar mot fronten ledda av Brad Pitts inbitna pansarvagnsbefäl ”Wardaddy”. Segern lurar bortom horisonten, men det gör också nazisternas överlägsna Tiger stridsvagnar.

Mestadelen av berättandet sker i pansarvagnens klaustrofobiska utrymmen, genom ögonen på den livrädda novisen Norman (Logan Lerman). Norman har aldrig avfyrat ett vapen och hör egentligen hemma framför ett skrivbord. Men efter en byråkratisk miss måste han ersätta en maskingevärsoperatör som fått ansiktet bortsprängt.

Karaktärerna känns väldigt stereotypiska med krigsgalningen (Jon Bernthal), den roliga latinon (Michael Peña), den sentimentala bibelciteteraren (Shia LaBeouf), den osäkra nykomlingen (Logan Lerman) och den erfarna veteranen (Brad Pitt). Skådespelet är ändå hyfsat. Pitt står klart ut mest, kanske för att han tidigare spelat en nästan identisk roll i Tarantinos ”Inglorious Basterds”?

Som oftast porträtteras dessa amerikaner som de absoluta hjältarna. De som ledde ”de goda” till segern. Att ryssarna kanske hade något med saken att göra eller att jänkarna slogs sida vid sida med flera andra nationer nämns det ingenting om. Direkt sanningsenlig är filmen inte.

Även om striderna känns väldigt glorifierade så är de väldigt spännande. Och framförallt är det otroligt snyggt genomfört. Scenen där fyra amerikanska pansarvagnar möter en tyska Tiger stridsvagn är en riktig pulshöjare. Det kan nämnas att detta faktiskt är första gången en äkta Tiger stridsvagn medverkar i en WWII-film.

Balansgången filmen gör mellan rå verklighetsskildring och macho action gör att den känns lite märklig. Vi ska tycka att kriget är ett enda elände. Men i slutändan ska vi ändå tycka att det är rätt coolt när Brad Pitt står och mejar ner en till synes oändlig ström av anonyma nazister med ett .50 kalibers maskingevär. Det känns för enkelt och onyanserat.

Här fanns potential för mer. Men bortser man från historisk korrekthet och kan svälja den mansgrisiga machonismen så är det en spännande och välgjord krigsfilm.