RecensionLocke
Vid det här laget är det knappast unikt att placera en känd skådespelare i ett trångt utrymme och skapa en konflikt kring de begränsningarna. Vi har sett James Franco under en sten (127 Hours), och vi har sett Ryan Reynolds i en kista (Buried), och nu vill du veta, varför skulle någon vilja titta på Tom Hardy i en bil?
Det har varit en trend ett tag nu med så kallade one-man-show\"-filmer där en ensam karaktär måste överleva i en kamp mot klockan. Men Locke handlar inte om överlevnad. Locke är ett minimalistisk drama om en mans övertygelse om att ta ansvar för tidigare handlingar, och de uppoffringar och konsekvenser som ibland kommer med att göra det rätta.
När filmen börjar introduceras vi direkt för Ivan Locke (Tom Hardy), en pålitlig byggnadsledare och familjefar från Birmingham som en kväll överger sin post och sin familjekväll för att åka iväg och besvara ett viktigt kall i London. Genom hans interaktioner mellan olika personer via telefon får vi lära oss mer om honom, personerna i hans liv, och om dilemmat han befinner sig i. Det är inom dessa ramar filmen arbetar. Snart blir det uppenbart att detta inte är en thriller i samma bemärkelse som exempelvis Buried. Detta är ett drama med ett slöare och tålmodigare berättande, där det tar filmen goda tio minuter innan vi som åskådare får veta exakt vad huvudkonflikten handlar om.
I en film konstruerad på ett sådant sätt där dialogen i princip bär hela filmen är det extremt viktigt att den besitter en hög klass och det gör den. Dialogen låter lika bra som den läser med smarta repliker ofta med starka undertexter som ger en kompetent skådespelare som Tom Hardy mycket att arbeta med. Tom Hardy, mest känd som superskurken Bane i The Dark Knight Rises, gör en bra prestation som Ivan och jag slås återigen av vilket register denna man besitter. I både det han säger och inte säger kan man läsa av den desperation, frustration och ångest som Ivan känner inför sin situation och i nästan 1 ½ timme blir man aldrig trött av att titta på honom. Detta är inte Bane i en bil i 85 minuter.
En av filmens främsta styrkor att lyckas göra dramaturgi av något så enkelt som en man i en bil blir tyvärr emellanåt också filmens största svaghet. Konflikterna utspelar sig inte alltid i bilen och ibland blir därför begränsningarna av berättandet alldeles för tydliga då enstaka konflikter måste lösa sig genom slumpen. Det finns även tillfällen när de mer dramatiska scenerna är sådana vi inte ser eftersom de utspelar sig på andra platser än i Ivans bil. Trots dessa problem står Steven Knight för ett imponerande manus som från en ensam karaktärs point of view lyckas berätta en mogen historia som omfattar mer än bara en karaktär och en enda plats. Filmen må utspela sig inuti en bil, men den riktiga handlingen, den sker i världen utanför.
