Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionTaxi Driver



Vi sitter bakom ett taxifönster en natt, gatlyktor som blänger ofokuserat skymtar förbi utanför. Ett sammelsurium av färger väsnas och dansar runt på solkig och regnvåt asfalt i New York. Inifrån taxin verkar allt utanför så smutsigt, fult och obegripligt. Lättast vore väl att spola allting rent och börja från början? Välkommen till Travis Bickles närsynta universum.

Han är inte riktigt som katolska präster som förgriper sig på barn, denne Travis, men närapå. Idén om renhet tycker han om: han har klistrat fast den på de själar han försöker rädda ur helvetet. Men som människor förstår han dem inte alls, och vad skönhet och ett \"rent\" liv egentligen är vet han inte heller. Tvärtom sitter han på porrfilmsbiografer om kvällarna och är ofin nog att bjuda sin drömkvinna på dejt till just en sådan föreställning. Eftersom han inte kan acceptera världens små skavanker kan han heller inte känna riktig empati. När hans helgon därför tillbakavisar honom tycks världen honom ännu fulare. Och så fortsätter den onda spiralen mot undergången.

Jag tror att människor som Anders Behring Breivik hade känt igen sig i den här historien. Travis' frustration glider över i ett förhårdnande, en önskan om att utföra något stort och äkta – varför inte med ens eget liv på spel? Medan Travis organiserar sig mot samhället finner en 12-årig prostituerad och hennes hallick något slags värme hos varandra, mitt i all smuts. Smutsen behöver inte vara ett helvete.

\"Taxi Driver\" är ett insiktsfullt skrivet stycke filmhistoria och man kan inte påstå att filmen inte är välgjord. Men Scorsese kryper inte så långt under ytan som han nog borde. Patologin finns här, men Travis Bickle blir mer av ett spektakel än ett medkännande, mänskligt porträtt. Sorgen över ensamheten som borde äta upp Travis inifrån, var är den? I stället riktas de sista pilarna mot mediernas missriktade sensationslystnad. Det är snyggt, febrigt och bittert, men tyvärr aldrig riktigt förlösande.