Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionGlory! Glory!



Vågar man yttra sig om vilka skådisar som borde blivit Oscarsnominerade, då TV-filmen “Glory! Glory!” hade premiär 1989? I så fall tycker jag att Ellen Greene borde blivit en självklar kandidat för sin fantastiska roll i filmen.

Innan hennes filmkarriär började var hon en mycket populär nattklubbssångerska. En bakgrund som självklart kom väl till pass i den här mycket satiriska komedi,

Filmen börjar med att den 5-6 årige Bobby Joe får läsa några rader ur Psaltaren för församlingen. Under uppläsandet flyttas storyn fram ca tjugo år och man ser en vuxen Bobby Joe läsa samma text.

Efter faderns bortgång tar Bobby Joe över ledarskapet för den evangelistiska kyrka som hans far byggt upp. Han gör det med övertygelsen att han nu är mogen och redo. Tyvärr saknar han en viktig sak - den karisma hans fader hade. Detta medför att kyrkan, sakta men säkert, drivs mot sin undergång. Den ena TV-stationen efter den andra säger upp kontraktet och de som kommer till kyrkan blir färre och färre. Ligger kyrkans räddning hos syster Ruth?

I början av filmen får vi se den kokainberoende nattklubbssångerskan Rut, där hon står på en scen och fångar publiken med sin sång och sitt karismatiska scenuppträdande.

Det är till den nattklubben som Bobby Joe leds till av Gud. I bön har Bobby Joe nämligen blivit uppmanad av Gud, att med firmans (kyrkans) Rolls Royce, bege sig till nattklubben i Wacos slumkvarter. “Det är där du skall finna Syster Rut“!

Syster Rut blir ett fantastiskt tillskott för “The Church of The Companions of Christ”. Det ger nästan omedelbart effekt och församlingsmedlemmar och övrig publik vänder tillbaka och kyrkan syns återigen i TV. Ellen Greene spelar ut sin roll till 100% - från första bildrutan till den sista. I bland får man intrycket att James Whitmore och Richard Thomas har svårt att hänga med i takten. Men det är väl så det skall vara i storyn, eftersom Diakonen Lester Babbit och Pastor Bobby Joe är helt beroende av kyrkans nya sångerska. Det är hon som håller i dirigentpinnen.

Så småningom kommer journalisten Chet Madison (Winston Rekert) in i bilden med sina avsikter att försöka ta död på kyrkans framgångar, eller i varje fall dämpa dem ... Spänning lovas!

Mycket underbar musik hela filmen igenom. Den består mestadels av de sånger Rut sjunger. Några av dom är omskrivna från hennes nattklubbsrepertoar (Jonny blir Jesus o.s.v.). Även de religiösa sånger som inleder filmerna är skönt rytmiska, och det är logiskt att se hur församlingsmedlemmarna rycks med. Så gör antagligen också de som ser filmerna. I alla fall gjorde jag det.

Filmen har visats som två filmer, del 1 och 2. Hela berättelsen består av fem underavdelningar som understryker storyns utveckling med olika teman. SVT har visat den en gång. Filmnet ett antal gånger. Filmerna är; del 1 ca 90 min och del 2 ca 105 min. De är värda en återkomst till TV och självklart utgivning på DVD. Lagom till 25-årsjubileet!