RecensionAdam

Max Mayer är regissören som 11 år efter sin debutfilm Better Living, år 2009 tog sig an sitt andra projekt i ordningen, Adam. Han har i övrigt regisserat 3 TV-serier i Vita Huset, Alias och Firman.
Men utöver detta varit relativt anonym vad gäller filmskapande.

Adam är skildringen om Hugh Dancys roll (Black Hawk Down, Kink Arthur) av en 29-årig kille vid samma namn med den neuropsykiatriska diagnosen kallad Asperger syndrom, en variant av högfungerande autism.
Adams favoritintresse är rymden, han tycker om att följa vanor, har svårigheter att läsa av sociala regler och medmänniskors känslor.
Adam tycker det mest naturliga är att se logiskt på tillvaron. Han har en mycket konkret språkförståelse, har svårt att förstå vitsen med ögonkontakt och får lätt ångest när samspelet med omvärlden krackelerar.

Vid filmens inledning kastas vi in i en episod i Adams liv då det tar en ny vändning.
Vi följer honom från denna stund och får en inblick om vad hans kringliggande problematik och egenheter den medfödda neurologiska hjärnskadan innebär under denna tid.

Adam bor på plan 2 i ett hyreshus i Manhattan där han precis är i färd att ta farväl av sin plötsligt bortgångne far.
Men vid samma veva som den stora förändringen sker så tar den ena vinsten vid där förlusten har sin början.

En barnboksförfattare och tillika dagisfröken vid namn Beth spelad av Rose Byrne (Star wars: Episod 2, Troja) flyttar in i våningen ovanför Adam, och av en slump stöter dem omgående på varandra i husets gemensamma tvättstuga.

Över några påsar tvätt och samtal om tvättkort startar en blygsam inledning på en relation där två helt olika livshistorier och personligheter kommer ställas på sin spets.

-Det känns uppenbart att filmens fokus sätts på att skildra och förklara aspergersyndromets problematik och styrkor. Även om inte relationsdramat heller är i underkant.*
Möjligtvis känner jag dock att visa sidohistorier känns smått påklistrade och kanske mindre påtänkta för att främst kunna skildra aspergerdiagnosens tendens till stora sociala svårigheter.
Men dessa är bra och i jämförelse med den svenska filmen \"i rymden finns inga känslor\" så är karaktären kanske betydligt mer trovärdig, även om Adam också i denna film besitter många av syndromets symtom så känns helheten mer realitetstrogen.

Skådespelarinsatserna är även dessa mycket bra, framförallt av Hugh Dancy. Filmen är välgjord, den tar upp ämnet om Asperger mycket bra, men den berör mig aldrig på djupet och stannar därför på betyget 3.
En väldigt sevärd film om du vill lära dig mer om ämnet. Skulle nog fungera otroligt bra som studiefilm.