RecensionThe Descendants
En för enkel story.
Ja, detta med berättelser om melankoliska livsöden hamnar alltid i strålkastaren när det är dags för Oscarsgala. Filmen som i år skulle få den äran att inta titeln som \"melankoliska bidraget of the year\" blev alltså The Descendants.
I filmens centrum finner vi alltså Matt King. Matt bor på Hawaii med sin fru och sin egna dotter, han och hans frus andra dotter ligger inne på Rehab och bor på en grannö i närheten. Matt lever ett \"svensson\"-liv på Hawaii (varning för det melankoliska) det vill säga: han har god ekonomi, men mår ändå inte bra. Han har en fin fru, men är inte så intresserad av henne. Han har fina döttrar, men har aldrig brytt sig om att lära känna dem. Ja, you've heard the story.
Tvisten med The Descendants är alltså när Matts fru hamnar i en koma efter en olycka. När detta sker resonerar Matt som så att familjen bör vara tillsammans. Han för samman sina döttrar, som han aldrig fått någon bra kontakt med (Amerikanskt till tusen) och detta ska då få familjen att komma närmare varandra. En ytterligare tvist är att han får reda på att hans fru har haft en affär med en annan man. Det melankoliska infernot är i full gång.
[-]Filmen är så perfekt, att den inte blir intressant. Den blir inte svårt för skådespelarna att få sympati, eftersom storyn är så pass utformad för det. I mitt tycke är detta en bra film om man vill fly verkligheten en stund, men ändå känna (fast man blir helt lurad av den simpla storyn) att man ser någonting djupt och meningsfullt. [*]
Ursäkta för denna cyniska recension. Peace
